Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
är inne. Men en känsla af
beklämning var i mitt hjerta, en aning om
en förestående sorg ringde i mitt öra.
Jag följde den välbekanta gångstig,
som leder ner till det gamla,
öfvergifna hemmet. Morgonsolen hade just
höjt sig öfver bergets kam och i dess
sken började snön att i långa, klara
tårar droppa ner från trädens grenar.
Då jag trädde in genom den låga,
gröna grinden flög en stor trast upp
ur ett af de gamla barrträden på
gården, hvars yfviga grenar skakade
öfver mig sin snö, medan den
uppskrämda fogeln flyktade undan, långt
bort öfver de hvitklädda fälten.
Äfven detta var intet gladt förebud.
Då jag slutligen besteg trappan, fann
jag närmast dörren, uppå sjelfva
tröskeln min egen, välbekanta fogel,
den hvita dufvan, kall, stelnad, död.
Min enda kamrat i det fordna
hemmet, den ende, som tned mig ännu
funnit trefnad och sökt ett skydd i
denna öfvergifna boning! Jag
upptog den stackars kamraten från dess
kyliga lägerstad, och gräfde för den
en graf vid foten af den gamla
jasminen ; minnet af den siste vännen
jag här förlorat skall sålnnda
förknippas vid hågkomsten af henne,
hvars hand planterade detta träd.
Vinden har tystnat derute, och
nattugglans klagande läte från det gamla,
af murgrön beklädda kyrktornet gör
lystnaden endast mera djup. Utanför
mitt fönster fladdra flädermöss i
aftonens skymning, likt halft förgätna
minnen från fordom. Jag har
framtagit den gamla portföljen och ge-
nombläddrar åter en gång dess
innehåll, så välbekant från fordna dagar,
och från mången enslig stund, då
den utgjort mitt tysta tidsfördrif vid
denna samma härd. Hvilka minnen
innesluta ic-ke dessa gulnade blad,
dessa urblekta anteckningar —
hälen pennteckning, der en vanställd,
halft utplånad blyerts-skizz, der åter
verser af Franks hand och af min.
Jag mins alltför väl då han skref
dessa rader till sin Mary. Det var
hennes födelsedag och han ämnade
sig till staden för att lemna henne
en blombukett; lian hade dessutom
skrifvit verser och uppläste dem för
mig- Jag öfvertalnde då honom att
bifoga dem jemte blommorna,
hvilket han ock efter mycken tvekan
beslöt sig till. Min hustru gaf
honom ett fitet ark fint brefpapper och
erbjöd sig att skrifva ut verserna,
men han ville icke på något vilkor
tillåta det, han skulle nödvändigt
göra det med egen hand ehuru den
darrade som ett asplöf. Stackars Franki
han red till staden, men då han såg
Mary, brast som vanligt hans kurage.
Jag hörde hela historien efteråt, och
skrattade hjertligt deråt.
Då han kom fram till det hus der
hon bodde, fann han henne ute på
trappan — naturligtvis kunde hon
icke slå der enkom för atl invänta
eller se efter honom, och det var
således af verklig öfverraskning hon
spratt till då hon blef honom varse.
Så resonnerade åtminstone Frank.
Han räckte henne blommorna och lät
sina verser falla uer för hennes fötter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
