Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
ende betydligt försvagats och den
skräck, som en tid omgaf
densamma, numera mångenstädes säges
försvunnit.
Det låg någonting storartadt i
denna plötsliga uppresning emot en
o-fantlig öfvermakt, en uppresning utan
öfvade soldater, utan vapen och
penningar, der enthusiasmen och
raseriet sknlle ersätta allt, ja äfven
utplåna de sedan gammalt inrotade
partisplittringarne. Närmast framkallad af
ögonblickets rättmätiga harin öfver
en beklaglig händelse, har
insurrek-tionen snart fortgått ett helt år. De
högre klasserna, från hvilkas leder
den hemtade sina ifrigaste
förkämpar, äro redan svårt decimerade;
hela landet är utarmadt; på de
rykande ruinerna råder ett sabelvälde
sådant man ej sett alltsedan 1831;
allt häntyder uppå, att resningen,
lemnad åt sig sjelf, på längden
rnåste duka under lör öfvermakten.
Redan från början byggde troligen
också de fleste polske patrioter sitt
förnämsta hopp på utländsk
intervention. En sådan uteblef, men just
dess uteblifvande har framkallat den
andra af de vigtiga frågor, som
uppfyllt Europa med oro och mörka
framtidsaningar, ehuru den egentligen
haft för afsigt att betrygga dess fred.
Man erinrar sig huruledes, under
den allmänna opinionens påtryckning-,
tre af Europas hufvudmakter,
Frankrike, England och Österrike förenade
sig om en diplomatisk intervention
till förmån för Polen. De sökte
göra saken till en allmän europeisk frå-
ga och indraga i densamma äfven öf
riga stater. Alla dessa, med
undantag af Preussen, de tyska staterna
och Danmark, understödde den
också till en början genom mer eller
mindre betydelsefulla depescher till
sina sändebud i S:t Petersburg.
Ryska kabinettet gaf först ett
undvikande svar, men slutade under den
fortsatta notvexlingen, i
öfverensstämmelse med ryska folkets högljudt
uttalade önskan, med en nästan
absolut vägran att tåla någon inblandning
i hvad den ansåg vara sina egna
angelägenheter. Från hvardera sidan
åberopade man Wiener-traktaternas
stadganden rörande Polen och uttydde
dem till sin fördel. Förbundet
emellan de tre vestra stormakterna, redan
från början grundadt af inbördes
fruktan och afundsjuka, fick genom detta
diplomatiska nederlag dödsstöten.
England inneslöt sig i sin stolta
egoism och riktade i förbigående det
första dödshugget åt
Wienertrakta-terna, men förklarade sig afgjordt för
freden; Österrike, som mera af tvång
än af öfvertygelse följt med de
andra, drog sig likaledes tillbaka;
endast Frankrike återstod, men de
föregående underhandlingarne hade
redan lärt det inse omöjligheten af alla
vidare försök att förena sina
hittillsvarande allierade om något verksamt
gemensamt uppträdande. Det ansåg
sig ej heller ensamt vuxet ett krig
och iakttog derföre en lång tystnad,
som förebådade något vigtigt beslut.
Napoleon III kunde så mycket
mindre låta allt stanna härvid, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
