Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
egnade sin pensel endast åt nationella
ämnen — med ett ord, om vi skulle
upplefva tillvaron af en
nationalthea-ter, så blefve vi äfven en nation.
Hvad sammankedjade Grekland med
sådan fasthet? Hvad lockade dess
folk så oemotståndligt till
skådeplatsen? — Ingenting annat än
styckenas fosterländska innehåll, den
grekiska andan, det stora,
öfverväldigande intresset för staten och för en
högre mensklighet, hvaraf de
genom-andades.
Annu .en förtjenst har theatern —
en förtjenst, hvilken jag nu desto
hellre vill taga med i beräkningen,
som jag förmodar att rättstvisten med
dess klandrare redan längesedan
utfallit till dess förmån. Hvad man
hittills företagit sig att bevisa ■— att
theatern i väsendtlig mån inverkar
på sederna och upplysningen, har
kanske kunnat betviflas. Att den
åter bland alla lyxens uppfinningar
och alla anstalter för offentlig
förlustelse intager första rummet, hafva
tillochmed dess motståndare
medgifvit. Men hvad den i detta
afseende förmår åstadkomma, är vigtigare
än man är van att tro.
Den menskliga naturen förmår ej
uthärda att oafbrutet ligga utsträckt
på de dagliga sysslornas pinbänk;
sinnets retelse dör då den blifvit
tillfredsställd. Menniskan, öfverlastad af
djurisk njutning, trött af långvarig
ansträngning, plågad af en evig
trängtan efter verksamhet, törstar efter en
bättre, mer utsökt förlustelse eller
kastar sig tygellöst i vilda förströel-
ser, som påskynda hennes fall och
störa samhällets lugn. Bacchantiska
fröjder, förderfbringande spel, tusen
ytterligheter, dem sysslolösheten
fram-alstrar, äro oundvikliga, om ej
lagstiftaren förstår att med vishet leda
dessa folkets fallenheter.
Affärsmannen löper fara att med en olycksalig
spleen plikta för denna sin verksamhet
som han så storsinnadt offrat åt
staten — den lärde riskerar att
förvandlas till en torr pedant — pöbeln
att sjunka till ett djur. Theatern är
den stiftelse, der nöje sammanparas
med undervisning, hvila med
ansträngning, tidsfördrif med bildning,
der ingen själskraft råkar i spänning
till men för någon annan, der intet
nöje njutes på bekostnad af det hela.
När sorgen gnagar på vårt hjerta,
när ett mulet lynne förgiftar våra
ensliga stunder, när verlden och
affärerna synas oss motbjudande, när
tusen bördor tynga vår själ och när
våra känslor hota att förqväfvas
under de arbeten som höra till vårt
kall, då emottager oss scenen — i
denna konstgjorda verld drömma vi
bort den verkliga, vi återskänkas åt
oss sjelfva, våra käDslor vakna,
välgörande sinnesrörelser uppskaka vår
slumrande natur och jagar bloden i
friskare omlopp genom våra ådror.
Den olycklige gråter här ut sin egen
sorg med en annans; den lycklige blir
hofsam, den trygge på sin vakt. Den
känslofulle veklingen härdar sig till en
man, den råa omenniskan lifvas här
för första gången af känslor. Och
slutligen — hvilken triumf för dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
