Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
tiden en djup indignation, —
skarpast uttalad af engelsmännen
Jefferson oeh Lörd Porsonby. "Det fanns",
yttrade Botta, "en legitimitet blott
för enheten, icke för flertalet."
Gervinus säger: "Om
maktfördelningen i yttre, territorialt hänseende
skulle blifva rättvis och derigenom
varaktig, så hade de allierade
påtagligen bort iakttaga ett förfaringssätt,
alldeles motsatt det som Napoleon,
under sin orättvisa och korta
herrlighet, följt. Deras egna
proklamationer, från Kalisch och till
Chatillon, genljödo också alla af denna
grundsats: "Nationerna skulle
framdeles akta hvarandras ömsesidiga
oberoende; man skulle icke vidare
uppföra någon politisk byggnad på
spillrorna af fordom oafhängiga stater;
krigets och fredens ändamål vore att
tillförsäkra alla nationer deras
rättigheter, frihet och oberoende. Men
dessa löften, gifna i farans stund,
brötos när framgången vanns. Och
i stället för att göra ett slut uppå
och för framtiden förebygga det
godtyckliga handskandet med kronor och
folk, hvilket hade bragt så förfärliga
skakningar öfver vår verldsdel,
för-foro de nya fredsstiftarene alldeles
som orostiftaren sjelf. I stället för
ett godtycke arbetade nu fem
stormakters stridiga egennytta och deras
ministrars kortsynta statskonst
täflande emot samma mål; och folkens
stora personligheter bragtes till offer
åt ränksmidarnes små personligheter."
Den stränghet, med hvilken vår tids
historieskrifvare kriticerat Wienerkon-
gressen och de dervid verkande
di-plomaterne, är så mycket mera
berättigad, som den nya tidens genius
då redan kraftigt nog låtit förnimma
sin manande röst, hvilken röjde sig
äfven i samtidens dom öfver
kongressen; likasom ock den ringa
varaktighet hos den byggnad der
uppfördes vittnar om byggmästarnes
kortsynthet.
Den reaktionära politik som
grundlades i Wien begynte sedan följas af
de flesta europeiska hof.
Diplomatin var verksam om någonsin i att
understöda envåldsmakten, och svepte
i en ogenomtränglig hemlighetsslöja
kabinetternas görande och låtande.
Under denna tid, decennierna efter
Wienerkongressen, stod diplomatin
på högsta höjden af sin makt. Ty
det var då, det mest obegränsade
interventions-system florerade. Icke
nog med att diplomatin, såsom dess
uppgift varit och är, skulle sysselsatt
sig med den egentliga
utrikespolitiken, d. ä. staternas inbördes
makt-oeh rättsförhållanden, utan den
blandade sig äfven i staternas inre
angelägenheter: den diplomatiska korpsen
hade ständigt råd eller varningar,
hotelser eller lockelser till hands
äfven der en stat förehade blotta
lagstiftnings- eller administrativa frågor.
Europas allmänna angelägenbeter
leddes af de fem stormakterna och
föranledde upprepade diplomatiska
kongresser. Sådana föreföllo under åren
1818—1822 i Aachen, Karlsbad,
Trop-pau, Laibach och Verona. De hade
till hufvudsyften upprätthållandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
