Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
ina dock här alltmera in på geologins
område, och det torde derföre vara
af intresse att nu göra en liten
geologisk utflygt, under hvilken vi
skola i korthet anföra några uttryck och
bestämningar som äro nödiga för att
rätt fatta frågan, och hvilka
visserligen för de flesta torde vara gamla
bekanta, men hvilka det dock är af
vigt för vårt ämne att nu återkalla i
minnet.
Såsom kändt utgöres en icke
obetydlig del af jordens fasta skal af
så-kallade sedimentära bergarter,
hvilka geologerne anse hafva uppkommit
genom afsättningar ur vatten och
hvilka bilda lager eller skikter,
placerade öfver hvarandra. De
innehålla i sin massa lemningar af djur
och vexter som lefvat vid den
tidpunkt då de bildats, de såkallade
fossilierna och petrefakterna. Genom
den ordningsföljd i hvilken de äro
lagrade öfver hvarandra kan man
i-genkänna hvilka af dem som äro
yngre bildningar och hvilka åter äro
äldre. Genom ett noggrannt studium
af dessa bergarter kan man nu
afskilja dem uti vissa större grupper,
såkallade geologiska formationer,
inom hvilka man åter skiljer emellan
olika underafdelningar. Dessa
formationer benämnas den pritnära, den
sekundära och deri tertiära
formationen, af hvilka då den första är den
äldsta och de andra sedan i
ordning uppåt. Öfver det sista lagret af
alla dessa och äfven ölver de berg,
som ej höra till de sedimentära
(såsom till exempel graniten i Finland)
ligga vidare bildningar, hvilka man
kallat qvartära och hvilka egentligen
ej mera kunna kallas berg, utan
utgöras af grus, sand, lera, siam, torf o.
s. v. Det är nu till dessa nyaste
bildningar som vi hufvudsakligen
skola hålla oss, men för att rätt förstå
de benämningars betydelse, man
gifvit dem, måste vi ännu se tillbaka
på de äldre, och isynnerhet litet
uppehålla oss vid den tertiära
formationen.
Om vi öfverskåda de petrifikater
man funnit i de sedimentära
formationerna öfverhufvud, så finna vi att
ju längre vi tränga ned i dem och
således aflägsna oss från det
närvarande, desto sällsyntare blifva
djurformer som skulle öfverensstämma
med dem vi hafva att göra med på
jordytan. Tänka vi oss åter att vi
från det äldsta och lägsta lagret
uppstiga till de yngre ofvanföre belägna,
så är förhållandet naturligtvis
motsatt; vi finna oss först omgifna af
alldeles fremmande varelser och först
småningom påträffa vi allt flere och
flere former, hvilka för oss äro
bekanta. Det är då i de nedersta
lagren af den tertiära formationen, som
dessa kända former egentligen först
börja att framstå för vår blick, och
ju högre inom densamma vi komma,
dess mera tilltager deras antal. Till
följd häraf har man indelat denna
formation i trenne underafdelningar,
hvilka benämnas med grekiska namn,
antydande den relativa mängd af
nutida djur som finnes i hvarje. Den
öfversta af dessa afdelningar kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
