Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
lerade, vid den tid då de blifvit
öfvertäckta. Sålunda fann jag der ett
helt bakben af en rhinoceros, hvars
skilda delar ännu befunnos i deras
naturliga relativa läge. De måste
hafva varit förenade med ligamenter
samt omgifna af muskler, då de
blefvo begrafna i gruset. Ett helt
skelett af samma species låg på icke
långt afstånd från samma ställe."
Det är just i samma lager som man
sedan funnit flintsakerna, och
ofvannämnda vittnesbörd har så mycket
större värde derföre, att man på
denna tid ej kände att sådana funnos.
Det tillkännagifver nemligen att de
lager, der de stora djuren finnas,
äro alldeles orubbade och att benen
ej i fossilt tillstånd blifvit ditförda
från annat håll.
Man kunde nu tro att frågan efter
allt detta vore utagerad, åtminstone
såvidt den rörer fynden i
Somme-dalen. Det tycktes äfven vara så,
men den har nu ånyo under sednaste
år blifvit upptagen, till följd af en
upptäckt som då gjordes. Boucher
de Perthes har nemligen under sina
fortsatta forskningar i början af 1863
påträffat, vid Moulin Quignou nära
Abbeville, ett menniskounderkäkben,
inneslutet i ett af de understa
gruslagren. Denna upptäckt är af ett
särdeles intresse, emedan detta är
första gången man, ifrån dessa så
mycket omtalade lager, framdragit
en del af ett menniskoskelett. Den
har också derföre inom franska
vetenskapsakademin föranledt en
långvarig diskussion. Det skulle dock
leda alltför långt att här redogöra
för densamma, och detta så mycket
mera, som flera af de härom
afgifna utlåtandena dels gå ifrån vårt
e-gentliga ämne och beröra frågan om
de äldsta menniskornas skapnad, dels
innehålla saker för hvilka vi redan
redogjort. Endast en omständighet
vilja vi här vidröra. Denna är, att den
kände franske geologen Elie de
Beaumont uppträdt oeh sökt visa att de
benförande lagren i Somme-dalen ej
äro af den ålder man velat påstå.
Han anser nemligen att de ej äro
verkliga orubbade postpliocena
bildningar, utan skulle vara, hvad han
kallar "lösa sluüningsaflagringar",
uppkomna hufvudsakligen genom regnets
verkan på de tertiära bergen, hvilka
af detsamma söndersmulats; det
häraf uppkomna slammet bortföres
sedan och afsättes på bergens
sluttningar.
Yi anse oss ingalunda kunna med
någon säkerhet uppträda hvarken
för eller emot denna åsigt, men vi
kunna ej neka att vi äro mycket
mera böjda för att tro på riktigheten
af de tidigare nämnde geologernes
förklaring öfver dessa lager, dem
de på ort ocli ställe undersökt,
hvilket ej tyckes vara fallet med Elie
de Beaumont. Huru hans förklaring
skulle kunna lämpa sig till de
genomskärningskartor Lyell meddelar,
kunna vi ej heller förstå. Det ser
äfven ut som den store franske
geologen ej skulle vinna stort medhåll
för sina åsigter i denna fråga. De
strida äfven på det bestämdaste emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
