Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
hade spisat hos munkarne här uti
klostret, målade han till tack för
deras gästfrihet Maria med Barnet. Han
målade sin tafla på den serviett han
haft framför sig på bordet, och
häraf har stycket sin benämning. — Här
åter ser man Marie bebådelse;
madonnan är på denna tafla helt och
hållet spaniorska, ung och skön;
öfver henne sväfvar den Helige Ande
i skepnaden af en dufva; en liten
engel griper efter dufvan likasom för
att fånga den. Det hvilar en naiv
humor öfver denna tafla; alla de små
englar som sväfva kring densamma,
röja ett förunderligt jordiskt
barnaintresse vid hela tilldragelsen. "Hör
du!" tyckes en af dem utbrista till
sin närmaste granne, "hvad är det,
som här kommer att uppenbaras?" —
Äfven tvenne qvinliga helgon finnas
här framställda: Santa Justa och
Santa Rosina, tror jag de heta, ifall jag
icke minnes orätt. Man kan
verkligen förälska sig i dem. Tillgifven,
j fromme, en protestant, som kan ge
rum för sådana tankar, men de två
äro verkligen vackra! De stödja
begge Sevillas höga Giralda-torn, att
det under en jordbäfning icke må
ramla; jag önskade att de ville stödja
mig! — Johannes Döparen i öknen
ja hvar och en af dessa taflor är
det en välsignelse att se, men
skönast var i mina ögon ett stycke, till
hvilket jag ständigt återvände: den
helige Antonius. Han är framställd
såsom en ung man, på hvars kinder
skägget, såsom det synes, nyss
begynt framträda. Den heliga skrift
ligger uppslagen framför honom och
midt i boken sitter Jesusbarnet,
leende och glad. Antonius lutar sig
med hängifvenhet fram emot barnet;
hans händer våga icke beröra det,
men ur hans anletsdrag framlyser
en glädje, en innerlighet, ljuflig att
skåda.
Ännu en tafla af Murillo bör jag
omnämna bland allt det oförgätliga
jag här sett, nemligen hans
framställning af Moses i öknen. Den
finnes i kyrkan la Caridåd, som hörer
till det af Don Juan de Tenorio
stiftade hospitalet för gamle bräcklige
män. Denna tafla är herrligt
komponerad, full af lif och rörlighet. En
vattenstråle springer fram; ett barn
lutar sig ner och dricker; ett annat barn,
litet större, väntar med begärlighet
att få sig en dryck ur samma skål;
der är en oförliknelig sanning och
skönhet hos dessa två barn. En
vacker gosse sitter tätt invid på en
mulåsna; aldrig skall jag glömma hans
liffulla ansigte! Ingen öfverträffar
Murillo i att naturtroget framställa
de skönaste barnagestalter. — Tätt
invid hänger, i snmma storlek, ännu
ett stycke af Murillo: Brödets
utdelning i öknen. Denna tafla fick jag
emellertid aldrig rätt sigte på; en
målare, som höll på att kopiera
stycket, skymde det med sin stora,
vidlyftiga ställning. Här, i ett hörn af
kyrkan, hänger dessutom ett
märkeligt arbete af Valdez, Murillos
lärare. Det föreställer tillintetgörelse]].
Man ser en erkebiskop i sin likkista;
biskopskräklan är sönderbruten, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
