Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’270
timme. Denna bok innehåller 93
epigrammer, hvilka jemte
öfverskrifterna och med undantag af
dedikationen, som är skrifven på prosa och
i stereotypupplagan upptager 16
rader, utgöra 540 verser. Taga vi
Martialis uppgift efter orden skulle
således jemnt 9 verser komma att
belöpa sig på hvarje minut; anse vi
deremot en timme för ett rundt tal
och antaga att det behöfdes
åtminstone en och en half timme, blir det
således 6 verser i minuten, hvilket
ingalunda kan anses för mycket, då
äfven flere i denna bok
förekommande versarter äro ganska korta och
öfverskrifterna, på få undantag när,
endast belöpa sig till två ord. Med
100 skrifvare, hvilket antal för de
större officinerna icke heller kan
anses för stort, kunde således af en
sådan bok, som den omnämnda, med
10 arbetstimmar omkring 700
exemplar dagligen förfärdigas.
En omständighet, som i sin mån
betydligt bekräftar dessa uppgifter,
är upplagornas ofta öfverklagade
felaktighet. Ty alt, vid ett så snabbt
skrifvande, fel svårligen skulle kunna
undvikas är klart. Martialis säger i
ett epigram (VII, 17), hvilket han
låtit åtfölja en present af sina
skrifter till en vän, alt dessa erhålla sitt
förnämsta värde deraf’, att de af
författaren sjelf äro genomgångna och
korrigerade. Dock finna vi omnämndt
att äfven många bokhandlare
använde synnerlig omsorg på att leverera
sina artiklar så felfria som möjligt.
Ehuru den rent tekniska sidan vid
böckernas förfärdigande egentligen
ligger utom vårt ämne, vilja vi dock
deråt egna några ord. Materialet
erhölls, som bekant, af den finaste
basfen af den egyptiska papyrusvexten.
De smala remsorna deraf
underkastades en behandling, hvarigenom de
bereddes till ett papper, som
högeligen utmärkte sig för finhet, fasthet
och glans. Man hade flere olika
sorter. Plinius uppräknar åtta, af
hvilka den sämsta endast användes till
omslag. Häraf förfärdigade de
gamle nu sina bekanta bokrullar sålunda,
att dessa smala remsor klistrades
tillsammans och fastades vid en
cylinder, kring hvilken de rullades.
Längden och bredden var olika; den
senare varierade vanligtvis mellan 6
och 13 tum. Man skref på bredden
och skriften var indelad i kolumner,
utmärkta genom röda streck. Vid
läsningen kan man tänka sig att det
helt enkelt gått till på det sätt, att
man med högra handen småningom
rullade upp boken och åter, allt
eftersom läsningen fortgick, lät den löpa
tillsammans. Att dock härvid en ny
upprullning var af nöden, då man
hunnit till bokens slut, är klart, på
det att derigenom början skulle
komma ytterst, vid hvilken också
vanligtvis titeln befann sig. I de flesta
fall skref man endast på den inre
sidan och den yttre besmordes med
cedro-olja, som ansågs skydda mot
mal, eller färgades med saffran.
Hullens kanter polerades sorgfälligt med
pimpsten och färgades svarta; den i
midten befintliga cylindern pryddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
