Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’357
och helsad med högljudt skrän af en
talrik och trasig folkhop, som
tyck-I tes likasom med ens störta fram från
I portgångar och stentrappor, från usla
kojor och jordvåningar, öfverallt i
den gamla, förfallna staden. Jag
ha-j de föga tid till besinning, förrän jag
| befann mig inspärrad i ett gammalt,
fuktigt rum, hvars enda möblering
bestod af en tältsäng och en söndrig
stol, men som emellertid utgjorde
statsrummet i fängelset i Fondi.
Hvad jag led i detta eländiga
fängelsenäste, under några af de
längsta och sorgligaste dagar jag
upplefvat, detta vill jag knappast tänka
på. Jag behandlades dock egentligen
ej illa. Fångvaktaren och hans
un-i derordnade voro råa, men icke
grymma. Det var den dåliga kosten, stäl-
|, O ’
lets ytterliga otreflighet och den
förskräckliga enformigheten som gjorde
min fångenskap så bitter. Fängelset
hade under Bourbonernes lid tjenat
: att emottaga röfvare från bergen,
men det som kunde vara drägligt för
; dem — det tomma rummet, bädden af
grof säckväf, betäckt med en
lopp-1 fylld rya, polentan och det härskna
fläsket — allt detta bedröfvade mitt
sinne på det allra högsta. Folket
betraktade mig allt fortfarande som
en grof missdådare. En domare
besökte mig jemte sin protokollist och
jag frågades och examinerades så att
1 jag höll på att förlora förståndet.
Förgäfves bedyrade jag mina varma
känslor för Italien och min totala
o-kunnighet om att käppen innehöll
några för staten farliga papper. Domaren
endast ryckte på axlarne. Under allt
detta framsläpade sig den ena dagen
efter den andra i evinnerlighet, och
tiden för pakettbåtens afresa
närma-made sig allt mer och mer. Den
adertonde September skulle komma,
och St. Winnipeg1» skola skulle
samlas, lärare och elever, men den tredje
läraren i klassisk litteratur — hvar
fanns han? I ett italienskt fängelse,
otvättad, hungrig, förtviflad; skolans
beskyddare skulle helt säkert skrida
till nytt val. — Emma!
"Mr West, ni är fri!" sade en smärt
ung engelsman, hvilken hastigt steg
in i rummet, der jag låg dyster och
förtviflad på den eländiga bädden.
"Samvetslös som han är, eder gode
kollegiivän — hvad är nu åter hans
namn? -— Crooke, har det likväl
aldrig varit hans mening att eder
fångenskap skulle blifva långvarig i
händelse de papper ni omedvetet förde
med er, skulle falla i orätta händer.
Han skref till min onkel, konsuln,
och vi hafva ej förlorat någon tid
för att ställa saken tillrätta med
auktoriteterna i Neapel. Jag har
kommit hit för att befria er, och om ni
kunde resa nu genast, skulle jag
vara glad att få edert sällskap tillbaka
till Neapel. Hör hit Giacomo eller
Beppo eller hvad ni må heta,
lösen dessa bojor, låt det gå hastigt!
Engelska handleder skamfilas af
sådana armband."
Fångvaktaren, numera lika
förekommande och artig som han förut
varit hård och misstänksam, borttog
genast mina kedjor, och innan jag
i 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
