Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’370
sterande naturliga medel, på så sätt
att ifrån enklare utbildats allt
fullkomligare organismer, oeh att
denna skapelse ännu fortgår likaväl som
under förflutna årtusenden.
Den ursprungliga skapelsen af
flera olika menniskoraser behöfver
efter Darwin icke antas; alla hafva
uppstått ifrån en enda urstam som
småningom å olika orter under olika
förhållanden på olika sätt utbildats.
Må Darwins theori för framtiden
blifva antagen eller icke, något att
förlöjliga innebär den alldeles ej.
Det svåraste inkast emot Darwin
ligger deri, att menniskoraserne så långt
man känner, öfverflyttade till olika
klimat ifrån det der de ursprungligen
lefvat, icke förändrat sig.
Geologerne hafva dock funnit några fakta
som tyckas visa att den historiska
tiden för sådana förändringar varit
för kort. Prof. Oken nämner redan
före 1821 det man af uppgräfda
ske-letter funnit att Tysklands aldra äldsta
urinnevånare varit småväxte och att
på dem de nedre extremiteterne
varit starkt utbildade, så att
skeletter-na befunnits öfver knäna mycket
tjocka. Sedan man observerat
men-niskoskeletter bland formationer som
innehålla redan försvunna djurarter,
har man funnit en hufvudskalle och
en underkäk, så olika vanliga
menniskors, att man måste anse dem
tillhöra en egen ej mera existerande
menniskoras.
Äfven menniskan har Gud förlänat
en stor förmåga att genom
användande af naturkrafterna förändra och ut-
bilda såväl vexter som djur efter
sina ändamål och sina behof. Sädes- j
arterna känna vi numera icke uti sitt
ursprungliga tillstånd, endast
potä-terna finnas ännu vildt vexande, men
äro som sådana små och odugliga.
Genom den odling de å skilda orter
erhållit, huru förändrade äro de ej !’
och huru många varieteter hafva ic- l;
ke framkallats. Hunden som af alla
djur måhända längst varit under
menniskans vård ger ett ännu frappantare I
exempel på menniskans förmåga att
förändra och att jag så må säga
omskapa. Menniskan har behöft dem
för att värja sig för rofdjurs anfall,
för att skydda sina hjordar, för att
användas till jagt, för att uppsöka
ätbara, under jordens yta befintliga
svampar; hon har velat bilda dem
stora oeh små, långhåriga och
nakna och hon har genom anordnande
af för ändamålet passande medel
småningom framkallat de vanor och de
förändringar hon åstundat. Formen
af de hundar som nu finnas har
också derunder blifvit sig så olik, att
man numera svårligen kan länka sig
dessa som ett species.
Slutligen torde jag böra erinra att
genom de ofvan citerade raderna ur
ur Prof. M:s tal vid årsdagen 1860
det nogsamt synes att hans klander
af Darwinska theorin ingalunda
härrör deraf, att lian vill erkänna den
Mosaiska skapelsetheorin — men att
hans idé tvertom ovilkorligen leder
tanken på organismernas uppkomst
af en slump.
_ N. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
