Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Ebba Stenbock.
Denne gamle man
Som kom i går —
Klas Fleming.
Den der med långa örat,
Hans Kristianson? nå vidare.
Kuba Stenbock.
Den bleke
Och magre ynglingen, hvars klara sång
Man stundom hör från fängelset —
10.as Fleming.
Nå ja.
Han heter Erik Ilkanen, och smider
Ej värre vapen än en hop med visor.
Ebba Stenbock.
Och sen en flicka —
Klas Fleming.
Hon fins icke här
Och kan ej angå mig.
Ebba Stenbock.
Ej angå dig?
Du är ju höfvitsmän och låter fritt
En bondes glädje röfvas bort.
Klas Fleming.
Hon sprang
Sjelf i hans famn —
Ebba Stenbock.
Hon måste, måste bort.
Jag sjelf vill gå —
Klas Fleming.
Nej håll, det går ej an.
Hon skall bli hemsänd.
Ebba Stenbock.
Tack!
HofMASTAUEN (inträdande).
Högbome marsk,
Ett bud från hertig Karl.
Klas Fleming.
Kör ut den fan!
Jag ren haft nog af dessa sandebud
Med deras stora ord. Och har han bref,
Kast’ dem på elden.
Ebba Stenbock.
Vågar du, min make,
Så trotsa hertigen?
Klas Fleming. .
Jag är med kungen slägt,
Såväl som han. Och herrskar han i Sverige,
Ar Finland mitt med lika rätt.
HokmXstahkn.
Han säger.
Att det är mycket brådt.
Iylas Fleming.
Så är det alltid.
Karl och hans skrifvarfölje, de ha brådt,
| För att de öda tiden med att peta
Milslånga bref med bara drafvelord.
Hvem ber dem skrifva? Jag vet allt förut,
Hvad brefven säga. Och så fordra de
Att jag skall svara, liksom vore jag
En sekreter. Nej bort med budet genast!
IIofmXstaben.
Den största vigt —
Klas Fleming.
Allt den der gamla visan,
j Så hette det vid första bud. och skall
Vid hvarje heta.
llOFMÄ staben.
Det är sista gång,
Så säger mannen, som vår ädle marsk
Behedras med ett bud från hertig Karl.
Klas Fleming.
Nå det var väl att det blir slut med äran.
låt honom komma, jag vill ta farväl,
Ett ömt farväl af dessa trogna kampar.
Som lupit ständigt mellan mig och
Stockholm.
(Hofmätt ären gar. Ebba af till venster.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
