Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■541
: för allt afsigtslösheten åstadkommer
här hvad komponerandet
åstadkommer i det stora måleriet. Kommer
dertill såsom hos Compte-Calix
("tren-! ne unga damer som bese ett svalbo"
och "pensionsvänninnornas afsked")
j| ett snillrikt bruk af de färgläror
Pa-riserkonsten mer än någon har till
| sitt förfogande, så stiger genrebilden
| fram med en lifskraft som nästan
kan komma samtiden att glömma
j: saknaden af det stora måleriet. Så
I väl äro färgerna disponerade, så midt
: ur det verkliga lifvet har mästaren
gripit scenen invid den gamla
mar-morfagaden, och så fria från
preten-j sioner äro likväl de unga flickorna
på hans tafla som artisten sjelf, att
1 jag icke tvekar uttala omdömet att
|j en tid skall komma när den förra af
|1 Compte-Calix’’ taflor blir en eftersökt
prydnad i något kungligt galleri. I
ett stycke hade de Jontjlie valt en
f genrebild från ett kapell, der en ung
svartklädd dam tänder vaxljusen för
il den bortgångnes själ, medan en
an-j nan da ni, en ung nunna och en
tjensteflicka hvar på sitt sätt äro
für-: sänkta i andakt. Denna tafla,
för-j trä lifligt utförd, som den förra, var
derföre af ett särdeles intresse att
artisten åt tvenne motsatta håll
öfverskridit gränserna för genren. Den
j svartklädda damen hade i sin
hållning någonting heroiskt, der
saknades endast namnet för att man
skulle tagit henne for en personlighet ur
fe historien; och här hade artisten
allt-j så idealiserat för mycket för en
gen-! febild. A undra sidan uttryckte deu
halfvuxna flickan med en präktig
muff och en rik sammetsdrägt, åt
hvilken han gifvit främsta rummet
på taflan, en slags aristokratisk
in-dolens, som visserligen i
verkligheten kunde finnas med i gruppen, men
som störde alldeles grundstämningen
af andakten i taflan. Det är ett
annat sätt på hvilket Merle öfverskrider
genrens egendomlighet, då han
föredrar alt utföra bilderna i
kroppsstorlek. Då här en egentlig komposition
icke ifrågakommer, fordrar konsten
att bilderna framställas i förminskad
skala. Det är genom det
idealiserande mediet af luften i rummet, som
bilden får det konstnärliga trycket,
hvilket kan skilja den från realiteten.
Emellertid fyller Merle sin duk med
tvenne barn, en flicka som lär en
liten gosse att läsa och straffar by- i
tingen, då det icke vill gå, ined att
nypa honom i örat. Ehuru gossen
är nog liten att pröfva på vetandets ;
törnen ("/<’,« épins de la science"’ är
dess rubrik), försvinner detta fel vid
anblicken af den rena barnslighet som
lyser ur hans såväl som flickans
ädla drag. Denna tafla, inköpt af
hertigen af Morny, har med rätta
ansetts som ett af expositionens
yppersta stycken. Den andra af
konstnärens taflor bär namnet "Primavera
eller kärlekens vår." Den är hållen
i samma rena och allvarliga stil,
samma klara och bestämda
uppfattning. Hvad ynglingen säger till
flickan derom är intet tvifvel, ehuru
orden ej förnimmas. Men den
vackra viiidthunden, som sinckes af flic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
