Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■551
hvilket man en lid hoppades mycket,
fastän det numera tyckes visa sig att.
man troligen ej i stort kan så bra
använda det som man trodde till
1 följd af försök i smått på
laboratori-; erna. Detta består deri att man
sammanblandar fenylalkohol och
ammoniak i rör som tillslutas och sedan
upphettas. Fenylalkoholen eller
fe-nylsyran är en kropp som äfven
finnes i stenkolstjära och som
innehåller samma kolväte som ingår i
anilin och benzol. Genom den
omnämnde upphettningen förenar sig då
detta kolväte med ammoniakens
elementer så att anilin bildas.
Framställd på det ena eller andra
! af de anförda sätten är anilin nu en
klar ofärgad, starkt ljusbrytande olja,
a som är tyngre än vatten, kokar vid
j 182° C. och oförändrad kan
destilleras.* Under sina studier af denna
oljaktiga kropp hade kemisterna
redan länge kännt några af dess
för-! hållanden till vissa andra ämnen, som
: voro egnade att lätt framvisa
densamma der den förekom. Så hade
man till exempel funnit att den
minsta qvantitet anilin, om den blandas
med en lösning af chlorkalk, genast
* Mången skall säkert anmärka att
denna beskrifning alldeles ej passar in på den
!| produkt som från några af våra apothek
i erhålles med påskrift "anilin", ocli
hvilken är röd och genast användes att färga
ullgarn m. m. Detta kommer deraf, att
! den vara apotheket lemnar ingalnnda är
I, anilin, utan en upplöst anilinfärg. Det
j| hör anmärkas att det i detta, likasom i
i alla andra fall, är ganska orätt att gifva ut
|j ämnen med oriktig etikett.
åstadkommer en ganska intensiv
blåviolett färgning. Samma
förhållande inträder äfven om man behandlar
anilin med chromsyradt kali och
svafvelsyra. Men man hade, som sagdt,
fästat, sig vid dessa reaktioner endast
såsom igenkänningstecken och
alldeles ej tänkt på dem såsom något uf
värde för industrin. Det var först
år 1856 som den engelske kemisfen
Perkin begynte försöka, att använda
de sålunda uppkomna färgande
ämnena till färgning af tyg, isynnerhet
siden. Hans förfarande var att lösa
svafvelsyrad anilin i vatten och dit
tillsätta en lösning af surt
chromsyradt kali, hvarigenom efter någon tid
en brun fällning afsätter sig. Den
renas genom tvättning med lätt
tjärolja och löses derefter i trädalkohol,
hvartill sättes något vinsyra eller
oxalsyra. Denna lösning hur en
vac-kart violett färg och utgör sjelfva
färgbadet. — Någon tid härefter
arbetade den schweiziske kemisten
Holley äfven med dessa saker och
framställde en ungefär liknande färg
genom att låta chlorkalklösning och
anilin inverka på hvarandra. Något
senare ändrades methoden så, att man
använde endast ehlor i stället för
chlorkalk, och vidare begynte man
äfven förfara sålunda, att man icke
först framslällde färgämnet skildt och
löste det, utan i stället, genom
blandning af de behöfliga ämnena, lät
färgen bilda sig i det had der tyget låg,
då detsamma genast blef färgadt.
Under den närmast följande tiden i
gjordes visserligen fortfarande åtskil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
