Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■565
hang med den närvarande politiska
ställningen i Europa.
Fredsbemedlingen på
Londonerkon-ferensen tycktes i början af Juni
kommit ett godt stycke framåt, så att
möjligheten af en slutlig lösning låg
nära för handen. Alla intresserade
makter hade öfverenskommit att
Holstein definitivt skulle skiljas från
Danmark och att Slesvig skulle delas
mellan Danmark och denna nya stat.
Det gällde endast att uppdraga
sjelfva gränslinien inom denna provins.
Danmark var villigt alt afträda
området söder om Dannevirke, der
befolkningen är afgjordt tysk;
Tyskland ville å sin sida tillerkänna
Danmark landet norr om
Apenrade-Ton-dern, der befolkningen är afgjordt
dansk. Men emellan dessa begge
linier låg ett område, hvars
befolkning, enligt alla opartiska uppgifter,
är så uppblandad med dansk-tvska
elementer, att den sjelf mången gång
ej vet hvart den med rätta skall
räkna sig. Detta område yrkade
hvardera parten på att odeladt få
behålla. De neutrala makterna förklarade
sig väl till en början för Danmarks
anspråk; men när de öfvermodiga
segrarne ej ville åtnöjas dermed,
uppkastade England och Frankrike ännu
några förlikningsförslag, i det det
förra föreslog att öfverlemna gränslinjens
uppgående åt en skiljedomare,
hvaremot det sednare ville låta
befolkningen sjelf rösta öfver, hvart den i
framtiden sjelf skulle höra. Det
sistnämnda förslaget, som uuder vanliga
förhållanden varit det förnuftigaste,
förkastades af Danmark på den grund,
att en sådan omröstning, sålänge de
allierade höllo landet besatt, måste
ske under en betydlig påtryckning;
förslaget om en skiljedomare åter
mötte från de flesta håll motstånd
och förkastades slutligen af begge de I
stridande parterna. Sedan ingen
öfverensstämmelse kunde åstadkommas,
åtskiljdes nu konferensen; och den
europeiska diplomatin hade sålunda
för andra gången på detla år bevisat
sin vanmakt, när det gällde att på
billiga vilkor slita en ömtålig fråga.
Vapenstilleståndet, som ifrån en
månad blifvit förlängdt till 6 veckor,
hade emellertid den 25:te Juni åter
utlupit. Kriget begynte ånyo, och
det ena slaget efter det andra
drabbade snart det olyckliga Danmark.
Ingen utländsk hjelp af hördes;
befäl-hafvarnes försumlighet likaså mycket
som fiendens öfverlägsenhet vållade
den ena förlusten efter den andra. Re- |
dan natten mellan den 28 och 29:de
öfvergingo Tyskarne dels på båtar,
dels på pontonbryggor till ön Als, 1
der de nästan kunna sägas ha
öfver-rumplat de kringspridda och oförbe- j|
redda Danskarne. Den första
landstigningen skedde samtidigt på tven- i
ne punkter, vid Arnkils udde och j
vid Sönderborg; på hvardera stället |
träffade de första i båtar öfvergående
fiendtliga trupperna endast på en
o-betydl ig dansk styrka, som snart
måste draga sig tillbaka. Vid Arnkil
öfverfördes derpå artilleri och för- ]j
stärkningar på en lång af jernbåtar
byggd pontonbro, som genom ång- 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
