Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44.
1 , ,
j vinterisen), på hvilken vi hittills
vanligen dragit upp båten då vi skulle
rast8, var redan nästan belt och
hållet bortsmält. Efter en rodd af
närmare en mil inåt Lommebay nådde
vi likväl en låg och smal, imellan
stenraset och fjorden belägen
sandstrand, på hvilken vi drogo upp
båten. Något längre åt det inre af
(jorden aflägsnar sig bergskammen
S ännu mera ifrån stranden, och
ber-J gets sidor äro icke mera tvärbranta,
utan bilda terassformiga, i jemförelse
med andra närbelägna delar af
Spetsbergen ganska gräsrika afsatser,
hvilka tyckas utgöra ett, älsklingstillhåll
för renar. Straxt sedan båten
blif-1 vit dragen upp på land, gick
Peter-|| sen ut på jagt och fällde inom en
kort stund tre stora, präktiga djur.
Man hade svårt att föreställa sig, att
dessa renar voro samma slags djur
som de, hvilka vi för knappast fyra
veckor tillbaka erhöllo i Sorgebay.
De voro då så magra, att de
bokstafligen endast bestodo af skinn,
ben och senor, och dessa skulle i
fetma kunnat täfla med en gödoxe
på en engelsk landtbruksexposition.
Efter en ståtlig måltid af
köttsoppa kokt på renkött och, såsom stek,
ij renkött stekt i renfett (den största
renen hade ett fyra till fem tum
tjockt fettlager på ryggen) lade vi
oss att sofva. Sedan vi rastat något
| längre än vanligt och intagit vårt
kaffe, reste vi den 19 Juli om
aftonen ånyo tvärs öfver sundet till den
ö, på hvilken vi under nedresan
lemnat skinnet af hvalrossen, som vi
fångat. Oaktadt vi med afsigt
lemnat skinnet på en ö, från hvilken
den fasta isen redan lossnat, och
dessutom gömt det under en hop af
stora stenar, hade björnarne likväl
vädrat gömstället. De tunga stenar- ;
ne voro undankastade och hvardera
hälften af skinnet (huden hade vid
llensningen, för att blifva lättare
handterlig, efter vanlig fångstsed blif- ;
vit delad i tvenne hälfter) var
släpad ett långt stycke bort. Späcket
var öfver allt noga afgnagadt, men
huden oskadd. Den hade tydligen
varit för seg, äfven för björnens
tänder.
Från denna ö seglade vi genast
med ganska god vind vidare,
ungefär samma väg som vi vid nedresan
hade tillryggalagt, till den holme i
Murchisons bugt, vid hvilken Aeolus |
låg för ankar vid vår afresa.
Fartyget hade dock redan afseglat. Ef- j
ter aftalan hade Lilliehöök i en sten- 1
vård qvarlemnat en tunna bröd,
något ammunition och en skrifvelse,
angifvande de vigtigaste händelserna
under vår frånvaro, den kurs han
ämnade taga, m. m. Kursen lydde:
först vesterut, att se huru isen låg, [i
så till Sorgebay, så till Bränvinsbay.
Sedan vi vid denna ö, för att lätta
vår öfverlastade båt, qvarlemnat en
säck med försteningar, insamlade
under resan i Hinlopen-strait, en
öfverflödig brödtunna och den af björnen
afspäckade hvalrosshuden, seglade vi
derföre, utan att rasta, vidare till
den 20 om aftonen, då vi uppnådde
Shoal-point.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
