Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618.
»as bravurer. Hjertligt skakade vi
hvarandras händer, och jag begaf
mig åtföljd af kapten Nelson, till
. jernbanan. Här fann jag redan min
neger, den gamle, beskedlige onkel
Sam väntande uppå platformen.
Bedröfvad kom det gamla ullhufvudet
emot mig: "Massa Cornel",4) sade
han, ’ taga med Sam, känner hästar.
Gninle Sam alla niosquito’s slår ihjäl."
Jag kunde verkligen icke med godt
hjerta skratta, då den stackars
karlen nu sökte uppräkna för mig alla
|j sina goda egenskaper, i förhoppning
att derigenom förmå mig att låta
honom qvarstanna hos mig. Halft rörd
räckte jag honom min hand och
sade: "Ja, onkel Sam, du följer med".
Då bröt också hela det öfvermod ut,
som öfverhufvud karakteriserar de
svarte, när någon af deras ifrigaste
önskningar gått i fullbordan. Han
knuffade åt sidan en annan yngre
neger, som stod tätt invid och
hörde på med vidt uppspärrad mun och
stora ögon och näsborrar, och
ropade till denne kamrat: "Fördömda
svarta karl, vill du gifva plats, när
Massa Cornel kommer!" Och då
hade min kära Sam sjelf en färg som
kunnat konkurrera med den allra
präktigaste bläcksvärta.
Jag anhöll hos kapten Nelson
att han skulle gifva mig deri gamle
negern till ressällskap, hvilket han
ock gerna gjorde. Då tåget ännu
icke genast afgick, sökte jag mig en
plats i väntsalen der jag fördref de
j! *j "Colonel" — öfverste,
t _
återstående minuterna med att
genomögna dagens tidningar. Min Sam j;
hade emellertid försvunnit, jag visste
icke hvart, men ännu innan signal
till affärd gafs, uppträdde han
plötsligt alldeles metamorfoserad. Ett par
ljusblå, något för trånga benkläder
omslöto den gigantiska nedre delen
at hans person ; en ljusgul vest gaf
hans väldiga bröst en ännu högre
relief; en gräsgrön frack med
förgyllda knappar, en svart hatt som
tillika tjenade till regnskärm, och en
krage, hvars sparrar stucko upp
nä-i stån under ögonen, fulländade den
af honom sjelf med förtjusning
bur-j na drägten. Ett par stöflar, hvilka
skulle gjort, hvarje Patagonier heder,
betäekte slutligen hans elefantlika
fötter. Onkel Sam föreföll sig sjelf
säkert alldeles oemotståndlig i denna
toilett. Han hjelpte mig med värdig
beskäftighet in i waggonen, och
skyndade härefter att aflemna mitt
baga-ge, samt klef genom
bangårdslokalen med denna vigtiga min, hvilken
de svarte så gerna påtaga sig, då de
tro alt deras herre är en man af
betydenhet.
Ändtligen bar det af, och onkel
Sam intog i sin glänsande kostym j
sin plats på vagnens platform. Hans
kamrater, hvilka, såsnart hans
afresa blifvit bekant, till dussintal in- i
funnit sig i bangården, stodo häpne
och fulle af beundran invid trainen,
för att vid afresan ännu visa honom
sin 8istauppmärksamhet. "Farväl Bell,
glöm mig icke", ropade han till en
tjock, ful negrinna, hvilken ännu i si- 1
_____________________ M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
