Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
oegennyttig politik, med sjelfva folken till
förtrogna och nationernas solidariska
ansvarighet som mål, kan skänka
regerin-garne denna trygghet, som de nu
förgäfves efterfika. Så hoppas vi att det, om
också först i en aflägsen framtid, skall blifva,
»di dertill synes den ögonblickliga
situationen vara ett ej alldeles ovigtigt steg.
Kejsar Napoleon, samme gåtolike
statsman. hvilken först införde denna
egennyttiga och hemlighetsfulla kabinettspolitik
med hela dess prålande skylt af
nationalitet och liberalitet, har också varit den, som
störtat densamma eller åtminstone riktat
emot densamma det första afgörande
hugget. Han gjorde det kanske med fullt
medvetande, åtminstone af nödtvång, ty
denna af honom uppfunna politik höll på
att taga en för honom och hans planer
högst farlig vändning. Farhågorna för
denna heliga allians, som han städse
fruktat och med den största omsorg sökt
af-vända. blefvo slutligen alltför stora; och
lian kunde icke längre dröja att gifva
folken en pant derpå, att han menade
uppriktigt med sin hittills affekterade
nationalitetepolitik, likasom han i folken hoppades
finna sina slutliga bundsförvandter.
Endast så tyckes oss den med Italien
afslutade konventionen om Rom kunna
förklaras, denna länge hemlighetsfullt
förberedda bomb som en dag helt plötsligt, slog
neil midtibland de gladt, förvånade folken
noll de bestörla kabinetten, för att
återkalla dem till besinning på sig sjelfva.
Verkan af detta steg var likaså
plötslig, som oväntad. Öfverallt blef man
uppmärksam och anade oväder; hela denna
allians, som den skulle förebygga,
bortblåstes likasom med ens; i stället för att
såsom det syntes naturligt, ännu fastare
sammanknyta förbundet emellan de tyska
stormakterna, skakades detta förbund,
redan förut undergräfdt af den tystgnagande
missämjan, till den grad, att Napoleon
iv-rnera, om vi äro rätt underrättade, lika
ifrigt eftersökes både af Preussen och
Oster-iike med anhållan om en särskild allians.
Framförallt var det dock den senare af
dessa makter, som närmast kände
verkningarne af detta fördrag och så fick
uppskära de väl förtjenta frukterna af sin
senaste anslutning till det reaktionära
Preussen. Österrike och dess framtid synes nu
åter blifvit en af ögonblickets brännande
frågor, och vi skola derföre, med läsarens
tillåtelse, egna densamma en kort
uppmärksamhet.
Finnes det väl någon stat i det
moderna Europa, mera uppenbart i strid med
samtidens idéer och mera mogen för sin
egen undergång, än just detta Österrike?
Denna fråga har ofta gjorts; och svaret
derpå kan icke blifva annat än ett.
Betrakta det också litet närmare. Ett
konglomerat af de mest olika nationer, tappra
och ädla, det är sannt, men betraktande
hvarandra med förtryckarens öfvermodiga
eller den förtrycktes hatfulla blick; ett
land, skönt och rikt på naturliga
tillgångar, men nedtryckt af ett strängt
genomfördt protektionssystem oeh ruineradt
genom en ständigt tillvexande statsskuld, som
hotar att sluta med en fullkomlig
statsbankrutt; en konstitutionel frihet,
åtminstone till namnet, men der de vanligaste
rättigheter, t. ex. pressens, hållas
nedtryckta af onaturligt stränga författningar, och
der dessutom halfva folket vägrar att alls
deltaga i sjelfstyrelsen, emedan densamma
blifvit dem påtvungen genom ett
maktspråk ofvanifrån och med kränkning af
deras egna från fadren ärfda heligaste
rättigheter; en armé slutligen, det
otvifvelaktigt bästa och tillförlitligaste i hela
kcjsar-staten, den enda krets inom detsamma der
uågon slags känsla af enhet ännu
existerar, men med allt detta sammansatt af
individer från de mest olika folk och
derföre ett temmeligen opålitligt verktyg, när
det en dag kanske gäller att använda deu
emot folken sjelfva — se der denna
statskropp, som en politik, fin och slug och
samvetslös såsom den statsman, hvars arf
den säges vara, hittills mäktat
sammanhålla, men som det oaktadt städse burit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
