Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fixstjernorua i likhet med vår sol
utgöra medelpunkten, omkring hvilka
sannolikt planeter eller dunkla
kroppar beskrifva sina banor, samt att
alla fixstjernor, vår sol inberäknad,
bilda ett stort stjernsystem, hvars
yttersta gränser vi under stjernklara
nätter i vintergatans skimmer kunna
varseblifva; slutligen anser Kant
sannolikhet vara förhanden att antaga
den för oss mest lysande stjernan
Sirius såsom en centralsol för hela
detta system. Ehuru numera alla skäl
äro förhanden att neka till det
sistnämnda antagandet, så måste vi
likväl beundra Kants djerfva och
sublima idé. Han, som lärde oss förstå
rätta betydelsen af tid och rum, gaf
oss äfven begrepp om den sinnliga
verldens oändlighet. Vi kunna
medelst teleskoper upptäcka ett stort
antal nebuloser eller dimfläckar på
himlahvalfvet, af hvilka några få till
och med äro märkbara för blotta
ö-gat; dessa antog Kant vara nya
verldar, nya vintergatsystemer, hvilka
från sitt oändliga fjerran tillsända oss
ett svagt skimmer till tecken af sin
tillvaro.
Det är lätt insedt, att den exakta
vetenskapen ännu kan afgöra högst
litet öfver sådana spekulationers
realitet, ty de rörelser, som här komma
till betraktande, äro väl
konstaterade, men de utgöra ännu endast en
obetydlig del af de rörelseqvanta, som
äro nödiga for att erhålla en
föreställning om sjelfva banorna; tiden,
inom hvilken vi ända tills i dag äro
tvungne att förlägga våra undersök-
ningar, är så oändligt liten i
förhållande till de omloppstider, som här
måste förutsättas, att den måste
betraktas ungefär som "droppen i
hafvet" eller "sandkornet i öknen".
Genom Bessels reduktion af Bradleys
observationer erhöll vetenskapen en,
för 1755 gällande, förteckning på
sfjernpositioner; genom att jemföra
detsamma med Piazzis, för början af
detta århundrade gällande, faun
Bes-sel att af 2,959 stjernor 1,375 hade
en egen rörelse, som årligen belöpte
sig på mer än en tiondedel af en
sekund; 71 stjernor hade en årlig
rörelse, större än en half, och 18
större än en hel sekund. Af dessa
stjernor utvalde Argelander ett antal,
hvilka visade den betydligaste egna
rörelse, och bestämde deras
positioner i Äbo; härigenom sattes han i
stånd att bevisa, det solsystemet
framskrider i rymden, och alt dess rörel,
se för närvarande är riktad mot en
punkt i stjernbilden, Herkules. Det
är nemligen tydligt, att stjernornas
egna rörelser kunna förklaras
antingen genom antagandet, att de sjelfva
verkligen äro rörelse underkastade,
eller att de rörelser, vi varseblifva,
endast äro afspeglingar af
solsystemets framskridande i rymden, eller
ock, att dessa rörelser äro
sammansatta af hvardera, genom de anförda
orsakerna härflytande, slagen af
ort-förändringar. Genom att undersöka
ett stort antal stjernors egna rörelser
var det möjligt att skilja dessa båda
orsaker oeh att fastställa riktningen
af solsystemets rörelse. För att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
