Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frihetstidens Historia. A. Fryxell: Berättelser ur Svenska Historien. Del 37 och 38. Konung Fredriks Regering, 1743-1751. F. A. von Fersens Historiska Skrifter. Del. II. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ulrikas hand. Den gamla vänskapen blef allt ljummare
och inöste snart förbytas i ovänskap. Signalen
kan sägas varit gifven, då Hatt-Rådet om våren
1749 tvang Adolf Fredrik att offra sina enskilda
holsteinska intressen, för att sålunda söndra
Danmark från Ryssland. Öppet krig var det från det
ögonblick, då Hatt-Rådet med Tessin i spetsen mot
unga hofvets vilja knöt den danska förbindelsen för
prins Gustaf. Tessin, redan förut illa sedd, blef
nu lika hatad vid unga hofvet, som han från början
varit upphöjd och smickrad. Det var numera klart,
att, vid den gamle Fredriks frånfälle, hofvet för en
revolution mest hade att lita på egna krafter.
Den öfversikt förf. i 38 delen lemnar af de inre
förhållandena, är i åtskilliga afseenden rätt
intressant, ehuru den lider af tvenne svårigheter,
som sjelfva plananläggningen medfört, nemligen
att innehållet är för starkt sönderdeladt, för att
man rätt skall kunna behålla öfversigten öfver
det hela, och att tidsrummet blott omfattar 8 år,
hvarigenom man har svårt att spåra några starkare
förändringar och att ur dessa draga några lärorika
jemförelser. Vi hafva ej funnit ersättning derför i de
uppsatser förf. gifver oss mot slutet, i hvilka han
polemiserar mot än det ena än det andra förut fällda
omdömet om Frihetstiden. Polemiken har icke sin plats
i ett rent historiskt arbete, aldra minst då detta
framträder under berättelsens form. Den kunde derför
saklöst varit borta, och detta gäller väl ännu mera om
utflygterna till 1772 års revolution, hvars samband
med det föregående man icke behöfver underskatta,
derför att man här finner dylika undersökningar icke
på sin plats.
Redan vid föregående delar af författarens arbete
har den anmärkningen blifvit gjord, att han för
mycket fästat sig vid utländska källor, särskildt
de främmande ministrarnes berättelser, och icke
tillräckligt anlitat våra egna både rikhaltigare och
naturligen tillförlitligare, ej ens der motsägelserna
i främlingarnes lösa uppgifter sålunda på kortaste och
rigtigaste vägen kunnat lösas. Visserligen åberopar
förf. ofta, isynnerhet i de redogörelser, som han
vid hvarje kapitels slut lemnar för sina källor,
såväl rådets, som sekr. utskottets och ständernas
protokoll, förutom samlingarna i en mängd privata
arkiver. Men nog borde förf. i så fall kunnat efter
adelns prot. afgöra, hvad han i d. 37 s. 88 n. 1
lemnar olöst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
