Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Har Konung Erik XIV dött af förgift? A. Ahlqvist: Om konung Erik den XIV:s fängelse och död. Historisk afhandling. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAR KONUNG ERIK XIV DÖTT AP FÖRGIFT?
35
han af befallningsmannen på Orbyhus, Erik Andersson,
blifvit kallad att besöka konung Erik i hans sjukdom,
och att Erik Andersson derefter af honom begärt
en skriftlig berättelse, huru samma sjukdom sig
förhållit. Mr Johannes anmärker uttryckligen, att
han icke varit närvarande från sjukdomens begynnelse,
men betygar, att fången för sin predikant H. Andreas
bekant, huru sjukdomen mer än åtta dagar tillförene
stått honom i bröstet och magen, ja ock långt
tillförene i flera år. Det var söndagen den 24 på
aftonen, som Mr Johannes sjelf blef tillkallad och
fick veta, att konungen då tillförene på dagen gjort
sin bekännelse och tagit sakramentet af Mr Andreas. Mr
Johannes har nu begynt förhandla med honom, huru
han skulle sig skicka i det tillkommande lifvet
och förlika sig med alla menniskor o. s. v. Han har
sålunda tydligen sutit vid en döendes bädd och sett de
sista stunderna vara nära; han har talat »om Kristus
och hans försky lian, hvilken var skänkt alla dem,
som till honom sätta tro, ehuru store syndare de varit
hafva». Men konungen har »till förstone svarat något
vrångliga. Men när man vidare handlade med honom,
och sjukdomen mer och mer förstärktes, så att han
märkte dödens vissa sändningebud vara förhanden, då
svarade han något likligare, så att när det kom till
det yttersta om natten mellan Måndagen och Tisdagen,
och man förmante honom, att han skulle af hjertat
tillgifva dem, som honom uti någon motto förtörnat,
så ock bedja dem om vänskap, som han hade brutit
emot, då svarade han: ja, ganska gerna af allt mitt
hjerta». När nu tiden led, bad Mr Johannes honom,
att han skulle antvarda Gud sin anda. »Då upprepade
han två gånger dessa orden efter mig: Herre Gud uti
dina heliga händer antvardar jag min anda. Sedan låg
han vid pass en timma mållös, dock så stilla, lika som
han hade somnat, hvilket skedde den 25 Februari när
kl. var vid 2 efter midnatt» (d. v. s. den 26 Febr.).
För oss är denna berättelse vigtig egentligen derför,
att antingen måste Messenius eller Mr Johannes hafva
diktat; deras berättelser skilja sig just i den allra
väsentligaste punkten. Af Messenius får man tydligen
den föreställningen, att konung Erik varit frisk,
att han på något sätt och under någon förevändning
bibringats sakramentet »för att sedan dö» (moriturus),
att han lemnats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
