Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Karl XII och enväldet. Karl den tolfte. En minnesbild af Bernh. v. Beskow. Förra afdelningen. Friherre Georg Henrik v. Görtz, Statsman och Statsoffer. Tecknad af Bernh. v. Beskow (i Sv. Akademiens Handl. 43:dje delen). Berättelser ur Svenska Historien af Anders Fryxell. 21:sta delen, 2:dra uppl. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 NÅGRA ORD OM KARL XII OCH ENVÄLDET.
derdånigt krypande språk, af hvars aldrig diskuterade,
i mellan-meningar inflickade fraser, man - säkerligen
med orätt - velat sluta, att ständerna formligen
och villigt åt konungen uppdragit en oinskränkt
envåldsmakt. Att ständerna J 680 hvarken insågo
eller önskade, att det första steget, som då togs,
skulle medföra sådana följder, det bevisar deras
på samma gång gjorda förbehåll, att konungen
skulle vara förbunden till Sveriges lag och laga
stadgar. Lagstiftningsmakten blef sedermera 1682
föremål för en särskild förklaring, hvars skrufvade
ordalag kunna af den, som vill, tolkas så, att äfven
denna makt blifvit öfverlemnad åt konungens välbehag,
men dock otvetydigt visa, att en sådan tolkning,
om också möjlig, åtminstone icke öfverensstämde med
ständernas önskan *).
Att äfven sjelfbeskattningsrätten slutligen blifvit
uppoffrad, är en temligen allmänt antagen åsigt,
som äfven omfattas af Beskow (Gortz p. 197 och
328). Rigtigheten deraf kan likväl med fog sättas
i fråga. Ännu vid riksdagen 1686 voro ständerna i
denna punkt så ömtåliga, att de i riksdagsbeslutet
- troligen med anledning af konungens tolkning
af föregående riksdags bevillning - uttryckligen
förbehöllo sig, att »ingen mellan riksdagarrie sig må
understa, att annorledes uttyda eller vidare sträcka
vår bevillning, än orden klarligen förmå». Riksdagen
1689 var hufvudsakligen sammankallad i anledning af
det då utbrutna allmänna Europeiska kriget, i hvilket
äfven Sverige stod i fara att indragas. Konungen
äskade derföre bevillningar, hvilka ständerna också
åtogo sig efter noga bestämda grunder, att utgå,
så länge kriget varade. Men om dessa medel icke
försloge, uppdrogo de åt konungen, att på deras ansvar
upplåna, hvad som derutöfver erfordrades till krigets
utförande. Derjemte åtogo de sig för andra ändamål
vissa pålagor, som både till beräkningsgrunder och
tid voro bestämda; och upprepade samma förbehåll, som
gjorts 1686, att bevillnin-garne mellan riksdagarne
icke skulle utsträckas eller uttydas. Riksdagen 1693
var föranledd af drottningens död och den deraf föl-
*) Posse, en icke ringa auktoritet i dylika frågor,
har (Bidrag till Svenska Lagstiftningens Hist. p. 263)
uttolkat ständernas förklaring så, att »de, med
fulla minnet af sin urgamla rätt, om ock i vördsamma
och undfallande ordalag, förbehålla sig sin lagliga
pröfning och talan vid denna del af lagstiftningen»
(allmänna lagboken).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
