Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Karl XII och enväldet. Karl den tolfte. En minnesbild af Bernh. v. Beskow. Förra afdelningen. Friherre Georg Henrik v. Görtz, Statsman och Statsoffer. Tecknad af Bernh. v. Beskow (i Sv. Akademiens Handl. 43:dje delen). Berättelser ur Svenska Historien af Anders Fryxell. 21:sta delen, 2:dra uppl. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM KARL XII OCH ENVÄLDET. 79
hans undersåtar - deri äfven »adeln» och »byråkrater»
inbegripna - snarare böra prisas för det tålamod,
hvarmed de uthärdade ett sådant tillstånd, än skymfas
och smädas derföre, att de icke kallat allt godt, som
var ondt, eller derföre, att förvirring inträffade,
då den var borta, som förut allena föreställt all
samhällsmakt.
När tillfälle gifves, kastar vår förf. blickar
framåt till jemfö-relser med senare tider. Att dessa
jemförelser alltid utfalla till fördel för Karl XII
och hans tid, är lätt att förstå; i synnerhet får
frihetstiden sitta emellan. Eättvisa äro de dock
icke alltid. Ett exempel må anföras. Det heter i
uppsatsen öfver Görtz p. 251: »Oaktadt den ytterliga
nöden (!) år 1718 föreslog Görtz icke tillgripandet
af bankens silfver, men sökte, sedan hans öfriga
förslag motverkats, grunda ett slags fonderad
statsskuld, derigenom att banken icke skulle utbetala
kapitalet af der insatta enskilda medel, men räntorna
ständigt utgå. Eankofullmäktige och kammarkollegium
motsatte sig äfven detta förslag, som aldrig kom till
verkställighet. Ar 1760 lät deremot sekreta utskottet
för utgifter till pommerska kriget ur banken taga 10
millioner d. s. m.; tilldelande bankofullmäktige för
deras behjertade fermeté att tvärt emot ständernas
instruktion utlemna dem, stora penningebelöningar.» -
Så skildrar Beskow. - Hvad Görtz föreslog, det var att
allden-stund »Konungen hvarken kan eller någonsin vill
betala sin kapitalskuld till banken» A), banken i sin
ordning skulle förklara, att den aldrig ämnade betala
de der insatta kapitalen - alltså helt enkelt att
bemäktiga sig enskildes i banken insatta penningar;
eller rättare sagdt behålla dem såsom ett everldeligt
lån, hvars räntor naturligtvis skulle hafva varit
lika betryggade mot tillgrepp, som kapitalet hade
varit. Man bör erinra sig Görtz’ ord i nyss anförda
bref: »Vill man blott låta mig hållas i anseende
till allmänna krediten, så skall jag otvifvelaktigt
vidmakthålla den, ända till dess hela verket går
öfver ända». - Hvad sekreta utskottet 1761 gjorde,
det var att låta banken gifva statskontoret förskott,
som »skulle af först inflytande medel återbetalas»
’*). Aterbetalnin-
*) Guru till v. Lernath 9 Sept. 1718.
Cederschöld Bih. till RikscL 1719 p. 105.
**) Se Schwerin, Bancoverket, p. 159.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
