Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstitutionela korollarier, ur 105, 106 och 107 §§ Regeringsformen, angående Stats-Rådets ansvarighet. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 KONSTITUTIONELA
KOltOLLAKIEK.
och större anseende; och på samma gång det höjt
regentens person öfver partiernas strider och
opinionens vexlingar, har det betryggat thronen och
dess berättigade inflytelse.
Det ligger utom vår närvarande uppgift att afhandla
denna fråga; och endast såsom ett literärt kuriosum
anmärka vi förf:s utförliga skildring af det
oundvikliga förderf, hvari det parlamentariska
systemet måste störta det förblindade svenska
folket, en skildring, som med allt skäl kan kallas
»parlamentarisk» i ordets af förf. antagna bemärkelse
af någonting bedröfligt och gräligt. Den theoretiska
grundläggningen för denna bittra klagan träffar
man uti Naumanns tidskrift för 1867, dubbelhäftet
3 och 4 art. »Konstitutionela frågor». Vi finna der
framställd en vacker kon-stitutionel theori, enligt
hvilken nationalrepresentationen icke är ett säkert
uttryck vare sig af den allmänna meningen i landet
eller ens af en egen mening, ity att en god del af
representationens medlemmar icke är mäktig att tänka
i allmänna frågor, under det att konungamakten och
dess innehafvare - hvilken med konungasmörjelsen
lärer förvärfvat den öfvermenskliga egenskapen
att ensam kunna tänka bättre och klarare än alla
hans undersåter tillsammantagna - måste betraktas
såsom representanten af »nationen i dess permanenta,
oföränderliga begrepp af en enhet, och alltså utgör
ett »skydd för dem, hvilkas åsigter och önskningar
icke af representanterna göras gällande». Väl minnas
vi att dessa grundsatser i sjuttonde seklet med
flit drefvos af vissa, numera i allmän och rättvis
förgätenhet fallna skriftställare, och att de så att
säga förkroppsligades hos den monark, som med ett
sken af rättmätighet kunde uttala sitt »staten är
jag»; men högeligen öfverraskande är det att finna,
det de äro »den gällande svenska konstitutionens»,
såsom förf. peremtoriskt förkunnar. Sannerligen,
det fordras något annat, måhända högre, än det
vanliga sunda förståndet för att så i ett ögonblick
till intet reducera det lagbud, hvilket inleder vår
riksdagsordning, och i hvars enkla förklarande,
att riksdagens medlemmar äro svenska folkets
representanter, man allt hitintills funnit ett
kraftigt åläggande för dessa sistnämnde att tänka
och besluta såsom ombud just för nationen, i dess
permanenta, oföränderliga begrepp af en enhet.
Yi behöfva visserligen icke stanna i någon häpen
förvåning öfver möjligheten af en dylik uppfattning,
ty dess förutsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
