Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyare tyska historieskrifningen rörande Gustaf Adolf och trettioåriga kriget. G. Droysen, Gustaf Adolf. Erster Band. Af S. F. Hammarstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA HISTORIESKRIFN. RÖR. GUST. II ADOLF ETC.
153
säger träffande Geijer; ocli detta hade utan tvifvel
sin grund i den harmoniska jemvigten i hans väsende
och framför allt i den oskrymtade religiositet, som
ingaf honom en fast tillförsigt till den högre makts
ledning, hvars verktyg han visste sig vara. Detta
bevisas icke blott af de svar han gaf sina förtrogne,
då de varnade honom för att blottställa sin person,
eller af hans inspirerade afskedstal till ständerna
1030; det ådagalägges i sjelfva verket af hela
hans lif.
Denna glada frimodighet i förening med den
älskvärdhet, som är ett återsken af den sanna
humaniteten, bidrog att åt hans personliga umgänge
gifva en tjusningskraft, som få kunde motstå. Han var
för ingen del »unnahbar»; men då man stod inför honom,
kände man visserligen, att man stod icke blott inför
en konung, utan inför en Öfverlägsen personlighet,
hvars imponerande väsende bjöd vördnad. För att
härom öfvertyga sig, behöfver man blott genomläsa
berättelserna och skildringarna af dem, som haft
företräde hos honom: af främmande makters sändebud,
så väl som af enskilda personer. Och då det gällde
att inför främmande potentater eller deras ombud
representera den svenska kronans majestät, då visste
han iakttaga sin kungliga värdighet på- ett sätt,
som icke tillstadde någon förolämpning. Sträng var
han blott mot den, som glömde sin pligt, och inbunden
blott, då krigskonstens eller politikens beräkningar
det kräfde. Ty nekas kan ej, att han var en mästare
äfven i den statskonst, hvars högsta uppgift det
är att föra andra bakom ljuset; och då han beslöt
sig för »att möta fienden med dess egna praktiker»,
var det i sanning icke lätt att öfver-lista honom:
men det var icke böjelse, det var nödvändighet,
som härtill dref honom, och han föredrog alltid
att gå öppet till väga, då sådant utan fara kunde
ske. Härpå hafva vi ett exempel bland många i de
underhandlingar, han förde under åren 1623 -1625,
och af hvilka Droysen sjelf gifvit en så förträfflig
skildring i fjerde boken af ifrågavarande arbete *).
Öfverhufvud kan man om honom säga, att han till hela
sitt kap lynne var den fullkomliga motsatsen till
Wallenstein. Ty
*) Ett annat exempel är det öppna och frimodiga språk,
han förde till det kurfurstliga brandenburgska
sändebudet, som kort efter hans landstigning i
Tyskland 1630 infann sig hos honom, med den naiva
begäran, att han måtte vända om. Se härom K. Helbigs
redan anförda skrift »Gustaf Adolf u. die
Sv. Liter. Tidskr. 1869. 3 h.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
