Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om våra Grundskatter. Underdånigt Betänkande afgifvet af de för utredande af frågan om Grundskatternas inlösen den 30 December 1864 förordnade kommiterade. Kammarkollegii och Statskontorets Underdåniga Utlåtande den 12 Oktober 1867 öfver Betänkandet angående Grundskatternas Inlösen. Af C. G. Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM VÅRA GRUNDSKATTER. 165
Tillåtelsen att aflösa grundskatterna är således
ej behöftig för att gifva jordegare tillfällen till
kapitalplacering. Att den det skulle vara, har väl
ock kommittéen knappast menat, om än dess uttryck
blifvit sådana, att kollegiernas anmärkning ej kan
anses öfverflödig. - Hvaruti emellertid den verkliga
udden skall ligga uti den direkta delen af kommittéens
argumentation, är ej lätt att säga. Hvad onaturligt
eller oegentligt eller skadligt finnes väl deruti, att
en jordbrukare har inkomster äfven från andra källor
än sitt jordbruk? Och om en landtman köper en gård för
upp-lånadt kapital, i i vara han måste betala ränta,
hvilket större ekonomiskt välbefinnande uppstår väl
för honom derigenom, att han ingen grundskatt behöfver
erlägga, då han i stället måste under namn af ränta
betala ungefär samma summa, som grundskatten eljest
skulle utgjort? Ty ingen lär väl kunna inbilla sig,
att någon skulle komma att afyttra ett från grundskatt
befriadt hemman för samma pris, som skulle betalats
derför, om grundskatten stått qvar; och den bortfallna
grundskatten kommer ju således alltid att motsvaras
af den högre räntan på den högre köpesumman.
Måhända kan dock på djupet af kommitténs argumentation
den tanken dölja sig, att grundskatterna skulle vara
ett hinder för utvecklingen af det lilla jordbruket,
hvilket ju af många anses ega ett afgjordt företräde
framför det stora. En sådan uppfattning hafva vi
åtminstone hört framställas. Skulle detta ej vara
kom-mittéens, möjligen endast dunkelt medvetna,
innersta tanke, så bekänna vi oss oförmögna att fatta,
hvaruti bevisvingens bindande kraft skall ligga.
Bet normala, menar man, är att jordbrukaren lefver
på afkastningen af sitt jordbruk. Men hela den del
af afkastningen, som åtgår till grundskatternas
betalande, bidrager alls icke till jordbrukarens
underhåll. Ju större derföre grundskatten är, desto
större måste ock totalafkastningen vara för att räcka
till för såväl grundskatten som underhållet. Denna
större afkastning kan vinnas antingen genom ett
intensivare brukningssätt af den derförutan för
underhållet jemnt tillräckliga jordrymden, eller
derigenom att hvarje landtman brukar en större areal
än den eljest tillräckliga. Många välja utan tvång
det sednare sättet, andra nödgas använda det, emedan
det förra under vissa gifna förhållanden ej kan med
fördel sträckas öfver en viss gräns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
