Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preussen och Tyskland. Henning Hamilton: Kriget i Tyskland 1866. E. de Laveleye: Tyskland efter 1866 års krig. Fri bearbetning efter franska originalet af H. Hamilton. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man borde angripa Österrike för att reorganisera
Tyskland, om ock botemedlet blefve eld och stål.
Efter år 1859 kastade Österrike sig in på reformernas
bana. Det tycktes inse, att monarkiens räddning
endast stod att vinna på frihetens väg, och uppsåtet
var nog temligen allvarligt, ehuru man ännu siöt
ögonen till för konseqveriserna, eller ock ej anade
dem. Emellertid tycktes antagonismen mellan detsamma
och Preussen vara så godt som begrafven, och då
Bismarck 1862 öfvertog ledningen af Preussens politik,
anade knappt någon mer än möjligen fransmännens
kejsare, hvad denna förändring innebar. Bismarcks
program var dock ganska tydligt, då han redan samma
år yttrade offentligen: »Hvad som är af egentlig vigt
för Tyskland, är ej Preussens liberalism, utan dess
makt. Derföre är det just denna makt, som man måste
söka utveckla och hafva i sin hand, för att sedan
kunna vid ett gynnsamt tillfälle genomföra Tysklands
enhet». Deraf förklaras, hvarför Bismarck i 4 år
trotsade alla representationens stormlöpningar mot
den utan dess bifall utvidgade arméorganisationen;
ty alla hans planer berodde på arméns slagfärdighet
och storlek.
Polska uppresningen 1865, 63 förde till en början
till samma politiska situation, som Orientaliska
kriget. Preussen slöt sig till Ryssland, och Bismarck
tvekade ej att göra allt, som kunde vara Ryssland
behagligt, dels af politisk sympathi, dels för att
i sin tur kunna räkna på Rysslands neutralitet,
när planerna i Tyskland kommo till mognad. Österrike
åter spelade en dubbel rôle. Först syntes det gynna
resningen indirekt och förledde derigenom Frankrike
att, i förhoppning om att tillsammans med England och
Österrike kunna rädda Polen, börja ett diplomatiskt
fälttåg till dess fördel. Knappt hade Napoleon tagit
detta steg, så blef han af Österrike öfvergifven, och
det var i harmen härÖfver, som han den 5 November
1863 förklarade högt för Europa, »att spärr>1815</sp> års
traktater hade upphört att existera», en hotelse, som
egentligen var riktad mot Österrike, men som skakade
mången annan stormakts sjuka samvete. Dessa ord voro
olycksdigra, emedan de för ett ögonblick gjorde slut
på Vestmakternas goda förstånd, kastade Österrike i
Preussens och Rysslands armar samt tillät den vaksamme
Bismarck att utan fara angripa Danmark. Men må man
aldrig glömma, att det var Österrikes sveksamma
förfarande 1868,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
