Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läroböcker i svensk literaturhistoria. Öfversigt af svenska språkets och literaturens historia af Herman Bjursten. Tredje upplagan. Efter författarens död bearbetad och tillökt (af Gustaf Claëson). Lärobok i svenska literaturens historia af P. S. W. Lundblad. Lektor vid Kongl. Krigsskolan. Af Å. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄROBÖCKER I SVENSK LITERATURHISTORIA.
239
sagorna, först uppfattade blott ur minnet, blefvo på
Island småningom upptecknade och nya diktades. Dessa
sånger och sagor {alla äldre isländska sånger och
sagor således!) blefvo framställda på det gamla
urspråket (!) och kommo sedan sammanfattade i
tvänne skriftsamlingar, under namn af Eddorna,
i en förbättrad gestalt, tillbaka till de nordiska
stamländerna» (s. 3). »De gamla sångerna voro vanligen
framställda under tre olika versformer: Allitteration,
Assonans och Rim». - »Allitteration består deri,
att sednare radens första stafvelse skall hafva
samma begynnelsekonsonant som tvänne stafvelser i
föregående raden; begagnades i synnerhet i ordspråk,
gåtor, folkvisor» (s. 5). Allit-terationen (hvarpå
definitionen är mycket felaktig) är, såsom bekant,
väsentlig för och förekommer i alla slag af isländsk
poesi. Såsom exempel på assonans (hvarpå definitionen
likaledes är alldeles oriktig) anföres: »rider rike»
(s. 5). Vidare omtalas rimmet, hvarpå det heter:
»Utom ofvannämnde trenne versformer hafva vi äfven att
märka tre olika versslag.... Fornyrdalag (talvers)
eller Starkadarlag efter Starkotter» (s. 5). Vore
versformens namn bildadt »efter Starkotter», så borde
det ju vara Starkot-terslag; men nu hette mannen
lyckligtvis icke så, utan Starkad (Isl. Starkadr,
gen. Starkadar), och på detta sätt blir uppkomsten
af versformens namn förklarligt. Medeltidens
folkvisor sägas (s. 7) »vara egendomliga för vårt
land». »Båda Rimkrönikorna äro flera gånger utgifna
och sednast i »Scriptores rerum Sve-cicarum medii
aevi» af proff. Pant, Geijer och J. H. Schröder»
(s. 9). Klemmings förträffliga upplaga är således
förf. obekant. »Efter hans (sin mans) död företog
hon (den heliga Birgitta) åtskilliga pilgrimsresor»
heter det s. 10. Det är likväl en känd sak, att
hon i mannens sällskap gjorde en sådan färd till
Spanien. Sid. 15 påstås med mycken bestämdhet,
att Erik 14:de författat tvänne psalmer, af hvilka
den ene uppgifves vara »N:o 373»; angående den
»kärleksvisa, som han skref till Catharina Månsdotter»
upplyses i en not, att »äktheten har på sednare
tiden blifvit ifrågasatt». Rätta förhållandet är,
och det är fullkomligen bevisadt, att Erik hvarken
skrifvit psalmerna eller visan. Uppgiften att de båda
Messenierna skrefvo hvar sin komedia om Gustaf den
förste finnes äfven här, och vi hafva i det föregående
talat om, huru det förhåller sig med sanningen af
detta påstående. Författaren af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
