Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar om svensk verskonst. Aristophanes' lustspel Foglarne, öfvers. af Hj. Säve. Af M. Dalsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 ANMÄRKNINGAR OM SVENSK
VERSKONST. 263
6. Såsom spondéer ( ._>_____ eller____’_ ) gälla:
alltså, också
ännu, dernäst, likväl, kanske, m. fl.
»
7. Af nominal- och verbalprsefixerna äro de allra
fleste (utom be-, e-, ge- och för-) långa,
såsom i anropa, er tappa, omgifva, uppresa,
påträ/a, a/gifva, olycklig o. s. v.
Då vi nu öfvergå till att betrakta, huru hr S:s
versbygnad förhåller sig till »den stränga nyare
kritikens» fordringar, måste vi göra ett inkast
mot det nu anförda yttrandet af öfvers. Hvar och
en måste naturligtvis tro att innehållet i de nu
citerade 7 paragraferna, . hvari öfvers. säger sig
hafva afvikit från den nyare kritiken, står i strid
med denna kritiks regier; men långt derifrån! Dessa
sju punkter innehålla, ined några få undantag, just
»den nyare kritikens» egna grundsatser, ehuru på långt
när icke fullständigt anförda. Hr S. har således följt
dess regier vida mer än han sjelf förmenat! "Vi vilja
emellertid genomgå hvarje punkt för sig och tillse,
dels huruvida han kan i något afseende afvika från
den nyare kritiken, dels huru dennas »regler» blifvit
af öfvers, tillämpade.
Hvad således - för att börja med de enstafviga orden,
som äro »den moderna metrikens stötestenar», såsom
Nyblom på något ställe liar yttrat - hvad således
angår de enstafviga prepositio-nerna, så har väl
»den nyare kritiken», som just fordrar, att hvarje
ord skall i versen kunna uttalas med samma betoning
som i vår-dadt talspråk, aldrig kunnat komma på den
idén att förneka öfvers:s i momentet l uttalade
grundsats, att t. ex. i uttrycket »träffa på»
prepositionen är betonad eller lång. Detta har helt
säkert hvarken Spongberg eller Häggström eller Nyblom
eller någon annan »den nyare kritikens» representant
nekat. Deremot anse vi enstafvig prepos. vara lång
äfven i’ett annat fall, som hr S. ej har omnämnt,
nämligen vid motsatsförhållanden, t. ex. »icke I, utan
vid huset». För öfrigt måste prepos. vara kort. Hvad
det första fallet angår, då enstafvig prepos. är lång,
så frukta vi att hr S. utsträcker bruket något för
långt. »Infinna sig hös någon», stöder sig icke, tro
vi, på godt uttal. På samma sätt »skrämma lifvet ur
någon», i öfversättningen v. 85 och »tugga p«» något:
v. G55.
som I blott behöfven tugga på för att vingar få,
der antingen »på» eller »för» måste, båda
oriktigt, betonas. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
