Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar om svensk verskonst. Aristophanes' lustspel Foglarne, öfvers. af Hj. Säve. Af M. Dalsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 ANMÄRKNINGAR OM SVENSK
VERSKONST.
betonas, då det står postpositivt, är fullkomligt
riktigt; men äfven då det står emellan subjektet och
predikatet, har det ofta nog användts såsom långt,
l v. 492
ja, samtlige de, som om natten gå ut till att
stjäla. -
Det är jag bevis på.
hade både »det» och »jag» kunnat tåla vid tonvigt,
men i stället har »är» blifvit betonadt (Jfr 604
*). Alla öfriga hjelpverb äro efter regeln hos hr
S. långa. Såsom undantag nämna vi har (331, 575,
1024), ha (405), skall (832) få (1319). Det är mot den
riktiga betoningen af enstafviga ord som i vår poesi
mest har felats. Hr S:s sträfvan efter korrekthet i
afseende på dessa ord förtjenar allt erkännande, och
i en öfversättning, som erbjuder så många svårigheter
som denna, bör man ej så noga räkna på några undantag,
då den genomgående regeln är riktig.
Då hr S. anser sig böra behandla hvarför, derför
o. d. såsom trokéer, emedan prepositionenj är obetonad
i för hvad, för det så våga vi ej inlåta oss i någon
strid härom; men af samma skäl borde då hv arf rån (==
från hvad) och derfrån (= från det) vara trokéer. Men
dessa båda ord bilda hos hr S. spondéer. Angående
en af de af hr S. anförda trokéerna, bredvid, tro
vi dock att hr S. misstagit sig om det i det bästa
talspråket vanliga uttalet.
Vid bruket af de i momentet 5 anförda tvåstafviga
prepositio-nerna har hr S. helt och hållet följt
den nyare kritikens regler. Eller när har den
nyare kritiken sagt, att man bör betona så här:
\fran,. ibland, förbi? - Innehållet i 6 och 7 momentet
öfverensstämma* äfven helt och hållet med »den nyare
kritiken». Då öfvers. nästan i alla de fall, hvari
han säger sig hafva afvikit ifrån den nyare kritikens
regler, tvärtom har följt dem (inkonseqvenserna
oberäknade), synes det oss underligt, att han har
kallat dess föreskrifter »godtyckliga». Det är just
mot godtyckligheten i versbygnaden som »den nyare
kritiken» velat protestera.
I vår poesi får man ofta se ändeisen betonad,
hvilket måste anses som ett afgjordt fel. Hr S. har
naturligtvis sökt undvika detta fel, men vi finna
dock »badarén» (300), »fienden» (356), »korparné»
(990), storkarné» (1213).
*)oA andra sidan har r>’r, då det såsom postpositiv
kopula skulle vara långt, några gånger blifvit
kort. Ex. 535 ’’som bad fet är och söt", 728 ’’som
det sed är för Zeus" (anapester).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
