Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar om svensk verskonst. Aristophanes' lustspel Foglarne, öfvers. af Hj. Säve. Af M. Dalsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR OM SVENSK VERSKONST.
269
han gör andra stafvelsen i »tjusningsfull» (1723)
lång (jfr »riktning, 452).
Härmed sluta vi den prosodiska delen af vår
knapphändiga granskning. Det har visat sig, att
hr S. i allmänhet står på »den nyare kritikens»
ståndpunkt, och de alVikelser, han gjort hafva
oftast varit afvikelser ej blott från dennas,
utan ock från hans egna regler. Fritt från alla
fel lärer väl aldrig något menskligt arbete blifva,
och en öfversättning sådan som denna hör icke till
de lättaste företagen. En metrisk öfversättning af
Aristophanes’ lustspel är i sanning icke ett vanligt
öfversättningsarbete. Det gäller här ej blott, att
i ett vårdadt språk återgifva innehållet troget,
utan ock att, med iakttagande af de stränga lagarne
för originalets skiftande metriska system och för
en förnuftig svensk pro-sodik, låta den sve)i.ske
Aristophanes uppträda i sin egna drägt: ett lätt
och lekande, snart sagt oskyldigt skämtande, men
alltid ytterst smakfullt språk. Att hr S. egnat stor
omsorg åt denna sida af sitt arbete, märker man lätt;
och detta berättigar oss till en god del att se bort
från de prosodiska inkonseqvenser, som vi upptäckt,
men hvilka, om man dömer billigt, äro hvarken särdeles
många eller svåra.
De metersystem,, som i dialogen användas, bestå dels
af jam-ber, dels af trokéer, dels af anapester.
Hvad cesuren angår i hr S:s trimetrar, nödgas vi
påstå, att deri bästa cesuren ingalunda här är regel,
utan snarare undantag, att deremot versens klyfning
med eller utan annan cesur hör till regeln. Vi kunna
endast i allmänhet hänvisa till dialogens första del
(t. ex. 67, 75, 82, 84, 90).
De äro ej vackra dessa verser, der hvarje dipodia
(== par af versfötter) för sig tyckes vara’ liksom
frampressad ur en talmaskin (jfr v. 1615). Men härvid
är dock en vigtig sak ett observera: att så afdelade
trimetrar, som af tragöderna undvekos eller åtminstone
högst sällan användes, hos komediförfattarne’förekomma
vida oftare ehuru icke i så stor mängd som i hr S:s
öfversättning.
I de jemna (andra, fjerde, sjette) versfötterna af
trimetern få icke stå spondéer. Mot denna regel hafva
några undantag insmugit sig. Se v. 61, 832, 1024,
1198, 14*3, 1595, J713.
Hafva vi haft några anmärkningar att göra mot hr
S:s trimetrar, så blir det så mycket mindre mot de
trokaiska och ana-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
