Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Literaturhistoriskt. B. E. Malmström: Literaturhistoriska afhandlingar. Af C. Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 LITERATURHISTORISKT.
Literaturhistoriskt.
B. E. Malmström: Literaturhistoriska
afhandlingar.
Örebro. Abr. Bohlin 1869. 8:0. 427 ss. (4,25).
I denna samling af afhandlingar, utgörande det åttonde
bandet af Malmströms skrifter, igenfinner man främst
de utmärkta teckningar af Shakespeare, Swift och
Cervantes, hvilka redan äro ior den svenska publiken
väl bekanta. Det är ej så länge sedan de utgåfvos,
och deras innehåll torde ännu lefva i friskt minne
hos de fleste. Ej så rned de följande uppsatserna,
af hvilka en del ännu bära vittne om Malmströms
sinnesstämning och åsigter under en tid, då han
ej hunnit sin mognad, men rried ungdomlig ifver i
den Hegelska lärans och kritikens ljus betraktade
företeelserna. Huruvida han någonsin fullkomligt
öfvergaf denne store tänkares ståndpunkt, kan vara
tvifvelaktigt; säkert är, att han aldrig med sådan
friskhet och hänförelse härigifvit sig åt Hegels
åskådningssätt af de literära fenomenerna, som i
t. ex. afh andlingen om den romantiska skolan. Att
»det absoluta väsentligen är pro-gress», är här
en trosbekännelse, och från denna filosofiska
princip, använd äfven inom konsten, leder förf. sina
anmärkningar mot romantikernes underkastelse under
det gifna och ’historiska, deras katolska tendenser
och medeltidsdyrkan. Den »dialektiska metod, som
är den absoluta andens sjelfrörelse» omtalas med
den vördnad en nyupptäckt sanning kräfver. Inom det
estetiska området yrkas på innehållets betydelse,
på vigten af något substantiell i motsats mot det
enskilda godtyckets haltlösa skapelser, dem man i »den
fria genialitetens» eller ironiens namn tagit sig
friheten att frambringa och försvara. Och gent emot
den intellektuela åskådningens och naturrnysticismens
män utbrister författaren från sin onekligen högre
ståndpunkt: »O, dessa varma och älskvärda själar,
som föredraga att ana och känna framför inse och veta,
som hellre nedbädda sig i qvalmet af sitt eget jäsande
Gemiith, än uppstiga uti tankens rena och friska
dager, som hellre rufva öfver sin fantasis godtyckliga
skapelser, än de genomforska begreppets regelbundna
och - kalla kristallisationer!» I beklagandet ligger
här ett visst deltagande, kanske en aning derom,
att man genom att länge vistas i de kalla regionerna
kan förlora besittningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
