Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theater och Drama under andra kejsardömet, af Rudolf Gottschall. Bearbetad från tyskan och försedd med tillägg af C. Eichorn. Af C. Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
LITERATURHISTORISKT.
för tacksamma blickar, och derinne på den gamla goda
scenen i Théatre Francais sågo vi i föreställningen
Bressant spela den fine, intagande verldsmannen
i någon proverbe, Augustine Brohan sysselsatt med
Chérubins toalett, eller Delaunoy som Vicomte de
Vaugris ropa sitt »vive le roi» åt general Hoche. Men
derutanför i foyern satt Yoltaire och log sitt
odödliga marmorlöje, frambesvuret af bildhuggarens
mejsel.
Som sagdt, boken är långt ifrån att uttömma det
rika ämnet, men den ger en ganska redig öfverblick
öfver teaterfÖrhållanclen och teaterlif i Frankrike,
eller, hvilket härvidlag är detsamma, i Paris, och den
svenska allmänheten har här tillfälle att lära känna
de olika grupperingarna, de särskilda tendenserna inom
kretsen af de dramatiske författarne derstädes. Vi
äro derför skyldige allt erkännande åt den utgifvare,
som för oss bearbetat Gottschalls arbete. Vår publik,
som nästan dagligen har tillfälle att se något alster
af den nyare franska dramatiken återgifvet på svensk
skådebana, skall nu lättare göra sig reda för den
estetiska betydelsen af dessa fenomener, af hvilka
några knappast kunna göra anspråk på att vara annat
än »jolis. riens», andra äro af högt värde, och åter
andra åtminstone hafva den tvetydiga förtjensten
att låta oss ana, huru en stor del af pariserverlden
uppfattar vissa grannlaga sedliga problem. Sistnämda,
förtjenst skulle vara mindre värd att omnämna,*
derest ej en del af de dramatiska arbeten, hvilka
sysselsätta sig med och röra sig omkring dylika
frågor, vore utmärkta af en klarhet i den yttre
formen, ett mästerskap i teckningen, som tyvärr hos
oss höra till sällsyntheterna.
Det har hos mången blifvit en vana att tala illa om
den franska dramatiken i våra dagar, och mången,
som vill värd kännare, anser sig kanske bevisa
detta äfven genom ett medlidsamt leende eller ett i
moralens och skönhetssinnets namn uttaladt ogillande
i fråga om produkterna af denna dramatik. Men vi
frukta, att man går för långt i detta ogillande,
hvilket utan tvifvel rätt-visligen drabbar en mängd
fransyska teaterstycken. Vi tro till och med, att
en del af desse rigorister döma som den blinde om
färgen. Ty George Sand och Ponsard och A.ugier äro
inga obetydligheter inom literaturen, och den, som
läst deras arbeten, vet, att de förtjena bifall, ja
beundran af en helt annan publik än den, som klappar
händerna åt Victorien Sardous »Ny finna» eller nju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
