Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Gustaf III:s historia. F. A. von Fersens Historiska Skrifter. Del. III. B. von Beskow, Om Gustaf III såsom konung och menniska. Afd. V (fragment) i Svenska Akademiens Handlingar. Del. 44. Af E. V. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408 BIDRAG TILL GUSTAF IIIIS
HISTORIA.
Knappast hade man väntat af Lovisa Ulrika så sunda
betraktelser, som de följande i ett bref till
Sinclair: »Vi äro alltför fallna för högmod och vi
äro så litet i tillfälle att hysa sådant, emedan
alla dagar i lifvet äro utmärkta af förödmjukelser;
den sanna äran består i att vara höjd öfver dessa
småsaker och handla så, att hela verlden fattar
medlidande med vårt öde under medgifvande af att vi
förtjena ett lyckligare». I fråga om Gustaf III:s
förhållande till hans närmaste innehålla brefven flera
förtroliga meddelanden*). Få barn hafva af naturen
undfått så lysande anlag, som Gustaf. Fersen skildrar
hans egenskaper sålunda: »En stor undfalleri-het
för moderns vilja, ett utomordentligt minne, mycken
qvickhet och verksam inbillningskraft, en stor
böjelse för högmod, som man benämde äregirighet,
och en stor vördnad för store mäns minne, bekante
genom deras bedrifter i häfderna, samt en stor
lätthet att uttrycka sig och säga förbindliga
saker». »Så sällsynta själsegenskaper», tillägger
han, »fordrade en utomordentlig uppmärksamhet,
att förekomma det ej principen af medfödda dygder
förvändes till laster, att imaginationen ej utvecklade
sig på bekostnad af omdömet, och att ej ärelystnaden
öfvergick till högfärd samt undfallenheten till
falskhet.» Detta var likväl hvad som alltför lätt
kunde ske genom den olyckliga uppfostran detta
rikt utrustade barn undfick i följd af sin moders
samt partiernas förenade inflytelser, och hvarken
Tessin eller Scheffer få af Fersen särdeles höga
vitsord såsom uppfostrare. Sålunda hände det, att,
såsom Fersen säger, »majestätets representation,
etikett, hoflefnaden och synnerligen sederna vid
franska hofvet inrotade sig uti prinsens hjerta»,
och uppriktighet kunde denne i den skola, hvaruti
han uppväxte, svårligen lära sig att rätt värdera.
*) Så skrifver han den 1(5 Okt. 1766 om Sofia
Magdalena till sin mor: "Prinsessan börjar att bli
litet menskligare (s’humaniser un pen), ty hittills
har den smärta, hvilken skilsmessan från allt det,
som borde vara henne dyrast, orsakat henne, och hennes
utomordentliga blyghet icke bidragit att göra hennes
konversation briljant. Hon är icke en skönhet, men
hennes drag äro behagliga, hon för sig mycket väl,
och att döma efter allt hvad jag sett af henne, är
hennes hjerta utmärkt. - Hon besitter en ytterlig
mildhet och en utomordentlig lust att behaga och att
vinna Edra Majestäters hjerta. - För öfrigt kan jag
försäkra, att jag icke blifvit galen af kärlek och
att jag blott älskar prinsessan så, som det är godt
att älska, det vill säga, nog för att vara galant,
och intet mera11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
