Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några Svenska Jordbruksförhållanden. Lagutskottets utlåtande N:o 41 vid 1869 års riksdag, i anledning af väckta motioner om förändrade föreskrifter angående jordägares och arrendators ömsesidiga rättsförhållanden. Af B-lk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 NÅGRA SVENSKA
JORDBRUKSFÖRHÅLLANDEN.
af dess skötsel, såsom lega, i stället för eller jemte
penningar eller jordbruksalster, betinga sig dels
mer eller mindre långväga forslor, och dels det under
namn landbo-dagsverken bekanta, håglösa och derföre
ofta dåliga arbete l), för hvars utförande dyrbara
arbetskrafter måste onyttigt förspillas på ej sällan
långa vandringar från landbons hem och dit tillbaka;
ett arbete, som dessutom ofta ej är inskränkt
till visst dagatal, utan fordras efter jordegarens
godtycke, att utgöras mot en nedsatt, ehuru möjligen
ett dylikt tvångsarbetes verkliga värde någorlunda
motsvarande betalning, samt ej sällan på tider, då
landbon för det af honom mottagna hemmanets bruk, för
plöjning, sådd, slotter och skörd har behof af all
den arbetskraft, hvaröfver han kan förfoga. Bruket
är en lem-ning af den i Tyskland och flera andra
europeiska land fordom herrskande lifegenskapen, och
har i Sverige, der nämda heniighet aldrig varit känd,
blifvit så noggrant som sig göra låtit efter-apadt,
för att utan insigt och kapital eller åtminstone med
minsta qvantitet och sämsta qvalitet deraf kunna, på
bekostnad af landbo-hemmanens ändamålsenliga skötsel,
vidmakthålla herregårdarnes. - Det har funnits en tid,
och den är ännu ej mycket aflägsen, då det i Sverige
ej ansågs möjligt att bygga fästningar eller kungliga
j) Der dylika dagsverken hos oss lemna ett fullt
försvarligt resultat, vitnar sådant om en ganska
berömlig pligtkänsla hos land-boarne samt deras
husfolk; en pligtkänsla, som vi gerna vilja
härleda från välvillig behandling. Emellertid
lär det ej heller i vårt land saknas exempel,
att jemiorelse mellan hela afkastningen af gods,
som hufvudsakligen skötts med dylika dagsverken, och
priset på lika många fria dagsverken slagit så ut, att
det sistnämnda öfverstigit den först omförmälda. Vid
den i Tyskland i våra dagar tillvägabragta aflösning
af de s. k. häuerliche Lasten uppskattades värdet
af de bland dessa "Lasten" inbegripna dagsverken:
i Österrike till högst en tredjedel; i Wtirteniberg
till hälften (af de till vissa arbetsprodukter
beräknade, till tre femtedelar, och af ökedagsverken
till fyra femtedelar), samt i Sachsen till två
tredjedelar af fria dagsverkens pris. I Danmark,
der, tack vare Eeventlows och Colbjörnsens samt deras
efterföljares bemödanden, böndernes ställning redan
före den der 1848 inträffade stats-hvälfning var
väsendtligen förbättrad och hoveriet till stor del
afskaf-fadt samt återstoden på billigt och humant
sätt reglerad, och staten vid den kort clerefter
anordnade aflösningen af denna återstod ej, såsom
i Tyskland, behöfde komma bönderne till hjelp med
särskildt bidrag eller med inrättning af räntebanker,
bestämdes genom aflösningslagarne den 4 Juli 1850, att
vederlaget för de dagsverken, som då ännu utgjordes,
skulle beräknas efter den nytta, den berättigade
funnes af dem verkligen haft och till sådant ärligt
belopp, som, med afseende derjemte d (fe utgifter
förändriri</en en ga/n/ för alla medförde, lika godt,
på annat sätt verkstält/t, arbete kunde antagas kosta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
