Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Unges Forbund. Lystspil i fem akter af Henrik Ibsen. Af Carl af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR. 499
åtkomliga för en diktare, skulle vi gått miste om allt
för många af den komiska eller humoristiska poesiens
perlor. Men hvad man måste beklaga är den bristande
viljan eller förmågan att poetiskt behandla detta
stoff, den rena frånvaron af verklig komik. bristen
på skönhet. Det löje, som detta arbete framkallar, är
icke af det hjertliga slaget;^ det är harm och förakt,
som intaga oss vid åsynen af all den uselhet, som här
framträder på sceneri, och sjelfva den person, som
egentligen skulle vara den komiska figuren i stycket,
den mästerligt tecknade Daniel Hejre, förekommer oss
som en åt hela eländet styggt och hjertlöst grinande
arlequin. Det ligger i viss afseende mycken sanning
i den teckning, som Ibsen här gifvit. Den i liberala
fraser sig insvepande egoismen, samvetslösheten, som,
i jagten efter popularitet eller äreställen, skiftar
öfvertygelse efter vindkasten, denna ömklighet är
visst ej främmande för våra* dagars lif, och vi hafva
jemväl i våra svenska förhållanden ett och annat,
som motsvarar den bild vi af den norske skalden
fått mottaga. Men äfven i naturtroheten saknas
dock mycket; ty hvarje tafla har sina ljuspunkter,
och i verkligheten torde knappast en sådan samling
af dumhet, förderf och lättsinne i synlig måtto
framträda, utan att någon högre och sund kraft deremot
reagerar. Åtminstone kan icke en bild af blott uselhet
göra anspråk på att vara en bild af verlds -förloppet,
något som man ju sagt hvarje dramatiskt konstverk
böra i sin mön utgöra. Man kan visserligen vid åsynen
af oroande företeelser i våra dagars politiska lif
utropa: »Difficile est satiram non scribere»; men
satiristen har nu ett tvetydigt privilegium, som ej är
lustspelsförfattarens, nämligen att uppsöka de mörka
sidorna och gäckande hopa sina skuggor, utan att fråga
efter det myckna af försonande art, som der bredvid
uppenbarar sig. Och lemna vi nu åsido frågan om den
yttre naturtroheten, för att i stället tala om den
poetiska sanningen, då utfaller efter vårt förmenande
omdömet ännu strängare, efter som någon poesi knappt
är möjlig att utleta ur arbetet sådant det föreligger.
i Hjelten i stycket, sagförer Stensgaard, är en ung
man med vissa ideala tendenser, men utan moralisk
hållning, utan konside-rationer med afseende på de
medel, genom hvilka han tror sig kunna vinna sitt
mål, samt ändtligen med bristande verldserfaren-het,
hvilket senare vållar, att han ej märker de snaror,
som mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
