Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvarsskrift i anledning af h:r prof. m. m. H. L. Rydins recension af Chr. Naumanns arbete "Sveriges Statsförfattningsrätt", tredje bandets andra häfte. Se Svensk Litteratur-tidskrift, årgången 1868, sidd. 417-460. Fortsättning. Af Chr. Naumann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försvarsskrift.
25
våra s. k. ståndsprivilegier, de der icke meddelats
för viss tid eller åt viss individ eller bolag, utan
gälla hela samhällsklasser, snarare äro att betrakta
såsom ett slags supplementära »Hand-fästningar» eller
»Försäkringar», gifna åt de särskilda stånden och till
en del innefattande koritraktsmässiga utfästelser.
Denna deras verkliga natur bestämmer redan sättet
för deras tolkning och tillämpning; men hvad som
framför allt icke får släppas ur sigte, är den
väsendtliga nota characteristica, som utmärker dessa
»privilegier, förmåner, rättigheter och friheter»
(såsom de benämnas i 114 § Regeringsformen, äfven
sådan denna § nu lyder), att de nemligen icke kunna
ändras eller upphäfvas utan bifall af det stånd,
hvars rättighet den ifrågasatta förändringen rörer.
Således t. ex. om Kongl. Majrt, med stöd af sitt
envälde i den administrativa lagstiftningen, hade utan
adelns bifall utsträckt till alla samhällsklasser
adelns rättighet att i sitt försvar och tjenst
hålla allehanda handtverkare, så skulle derige-nom
visserligen denna rättighet upphört att pro tempore
uteslutande (exklusivt) tillhöra adeln; men om
K. M. någon tid derefter funnit för godt stadga det en
sådan rättighet ej vidare borde äga rum i allmänhet,
så vore dock likalitet genom denna senare förordning,
som genom den förra, adelns ursprungliga befogenhet
i detta stycke rubbad; den qvarstode för adeln,
intill dess ståndet sjelf lemnat sitt bifall till en
så beskaffad förändring.
Det är denna hufvudsakliga och för frågans
rätta uppfattning alldeles afgörande omständighet
Rec. förbisett, då han (sid. 423) förmenar, att man
kan utgå från den synpunkten, »att allt »hvad som
upphört att vara ensamt ståndsprivilegium, priva lex,
»och gjorts gällande för medborgare i allmänhet samt
uppgått i »den allmänna lagstiftningen eller af denna
beröfvats all bety-»delse, upphört att äga giltighet
som privilegium.»
På detta förbiseende, på denna begreppsförvexling
grundar nu Rec. hela sin med så mycken tvärsäkerhet
afsagda förkastelsedom öfver Förf:s utredning af dessa
ämnen, - en dom, vid hvars fällande hvarje sakkunnig
granskare skall klarligen inse, att Rec. väl ådagalagt
ordrikhet och stort sjelfförtroende, men ingalunda
den kompetens, hvilken i början af vår försvarsskrift
blifvit påpekad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
