Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvarsskrift i anledning af h:r prof. m. m. H. L. Rydins recension af Chr. Naumanns arbete "Sveriges Statsförfattningsrätt", tredje bandets andra häfte. Se Svensk Litteratur-tidskrift, årgången 1868, sidd. 417-460. Fortsättning. Af Chr. Naumann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Försvarsskrift.
(sid. 633-668) vidlyftigt linnas anförde, icke
velat bifalla con-stit.~utsk:s betänkande (n:o 49) i
anledning af väckta motioner om en sådan skrifvelse,
den ståndet fann olämplig. Adeln gjorde sig alltså
ingalunda skyldig till ett liknande tilltag, som
bondeståndet år 1841, att nemligen icke godkänna ett
med de andre tre ståndens beslut öfverensstämmande
förslag från expeditionsutskottet till underdånig
skrifvelse till K. M:t i en fråga sådan som denna,
der tre stånds beslut utgjorde Riksens Ständers.
Följa i ordning fjerde periodens tredje stycke
(1847-8), fjerde d:o (1850-1) och femte d:o (1853
- 1863].
Hvad Rec. s. 455 talar om ett uteglömdt namn på en
komitéledamot, om »ofullständig belysning» o. s. v.,
hör till den klass af anmärkningar, hvilken saknar
all motivering. Och då, Rec. här, likasom sid. 456,
ordar om förslag förbigångna i historiken, de
der först senare i tiden ledde till någon följd,
åberopa vi hvad om en liknande anmärkning förut
är af oss yttradt. En historisk öfversigt skrifves
icke på det sätt, att hufvudämnet uppställes på en
och samma linea som detaljer, hvilka med detta hafva
föga eller ingen beröring, särdeles då’ fråga är om
förslag vid ett eller annat tillfälle framkastade,
hvilka icke vunnit bifall. Hvad särskildt beträffar
de flera gånger ogillade projek-terna om adelns
sjelfskrifna ordförandeskap i utskotten, bör det
väl icke rimligen väcka någon undran, att innan
sjelfskrifven-hetens upphörande för rikets första
stånd blef en verklighet i riksförsamlingen, adeln ej
ville ändra den förra ordningen i denna församlings
utskott. Hade åter adelns redan vid riksd. 1840-41
fattade beslut om sjelfskrifvenhetens fullständiga
upphörande vunnit framgång, i sammanhang med en
representationsförbättring för öfrigr, sådan ståndet
då beslutat den, så hade utskottsfrågan naturligtvis
med detsamma vunnit sin lösning.
Att vid riksdagen 1853-4 bondeståndet utan föregången
öfverläggning afslog det sedan 1850-l årens riksdag
hvilande förslaget, innan de öfrige riksstånden derom
hunnit fatta beslut, och att förslagets öde för den
gången dermed var afgjordt, kan Rec. ej förneka. Vi
hafva anmärkt detta factum; men att ett slikt af si
äg skulle »öfverväldigaU Förf., såsom i recensionen
sid. 455 insinueras, är grundlöst. Vi hafva sid. 513
i den recenserade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
