Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvarsskrift i anledning af h:r prof. m. m. H. L. Rydins recension af Chr. Naumanns arbete "Sveriges Statsförfattningsrätt", tredje bandets andra häfte. Se Svensk Litteratur-tidskrift, årgången 1868, sidd. 417-460. Fortsättning. Af Chr. Naumann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad i recensionen sid. 457 (41) anföres:
- 457, 8
(41, 42).
Försvarsskrift.
om fullmakts utfärdande hos adeln ; återigen om
förstärkta utskottet 1840–41; om skrifvelsen
till K. M. 1844-5; om borgareståndets antagande
af förslagen 1847-8, 1850-1; om obenägenheten
för allmänna valprincipen; om statens liknande
vid en »byggnad»; om hufvudfrågan under striden
rörande nationalrepresentationeris ombildning; är
tillrättavisadt s. 73, 74. ang. anmärkningarne mot
nya riksdagsordningens grundsatser, om adresserna,
deputationerna, reservanterna inom pre-
steståndet, - tillrättavisas sid. 75.
Denna långa lista skulle varit för den recenserade
skriften besvärande, om de anmärkta förmenta
felaktigheterna funnits till annorstädes, än i
Recensentens egen oklara föreställning; ja, läsaren
skulle, ifall p rof n in ge n ej alltförmycket toge
hans tålamod i anspråk, kunna frestas att tro, det
dessa Rec:s anmärkningar, i anseende till sin halt
och beskaffenhet samt den ovärdiga ton, i hvilken
de äro hållna, ej ens voro utgångna från en bestämd
öfvertygelse hos Rec. Detta vore likväl att förutsätta
ett ännu svårare lyte, - ehuru exempel tyvärr icke
saknas (fastän de lyckligtvis i vårt land numera
äro sällsynta) på recensioner, hvilka ingalunda röja
det aktningsvärda syftemål att genom upplysningar,
på ett humant sätt framförda, gagna vettenskapen
och föranleda en författare att fylla luckor eller
rätta misstag, om hvilka läsaren genom en lugn och
skicklig bevisning öfver-tygas, - utan i stället äro
beräknade på att, om möjligt, neder-göra den olika
tänkande eller af annan lika förkastelig anledning
för en recensent oangenäme personen; dervid, när
så anses passa i stycket, påbördas en författare
meningar, dem han aldrig hyst, långt mindre uttryckt,
hänvisningar, dem han aldrig användt o. s. v., och
detta med begagnande af låga, ilskna, ja stundom
äreröriga uttryck, under öfvermodigt pockande på
en auktoritet, den recensenten, från ingen synpunkt
betraktadt, innehar, enär han icke gitter tillegna
sig den enda auktoritet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
