Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar å ofvanstående genmäle. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLÄGG: OM ERIK XIV:S DÖDSSÄTT.
19
vunnen. Och kan jag derför icke se, att sägnens
trovärdighet af Hr A. är i någon vä^endtlig mön
understödd.
Vi hafva vidare att tillse, huruvida icke samma
sägens trovärdighet af för oss kända omständigheter
och dokumenter förringa s 9 om hr A. lyckats
alldeles kullslå de betänkligheter, motsägelser och
osannolikheter, som jag vid sägnen sökt uppvisa.
En motsägelse, som hr A. medgifvit, ligger i Messenii
oriktiga datering, och denna motsägelse förminskas
naturligtvis icke,’ som hr A. synes tro, det ringaste
deraf, att andra kolportörer af samma berättelse ännu
mera förvirrat dessa data. I alla händelser förstärker
den berättelsens karakter af en mundtlig tradition.
Den andra motsägelsen, som hr A. icke uppmäiksammat,
synes vara af en icke mindre vigt. Såsom jag i
föregående uppsats och i noten å sid. 4 ofvan antydt,
öfverensstämma nemligen passet af den 24 Febr. och
IVlr Johannes för det andra uti den uppgiften, att
konungen var farligt sjuk på söndagsaftonen, och
att häri då redan intagit sakramentet. Denna lilla
omständighet är just en sådan som kriminaldomarne
pläga a n notera med uppmärksamhet. Ty Messenius säger
deremot, att konungen först emottagit sakramentet
för att sedan dö, att han derefter två dagar fått,
som tillbörligt var, hafva ro, samt att han slutligen
på den olyckliga dagen den 25 Febr. sig ovetande
mottog det dödande giftet. A ena sidan omtalas
en fullt utbildad sjukdom och dödsvånda alltifrån
söndagsaftonen till måndagsnatten; å andra sidan
en stilla ro, ända till dess att giftet på sjelfva
dödsdagen administrerades. Endera ljuger: antingen
Messenius eller Mr Johannes. 11 vilkendera skola vi
tro: den som sutit vid dödssängen och beskrifver
förloppet med ett ögonvittnes hela detaljkännedom
och med mycken naturlig enkelhet, eller den som
hört berättelsen af andras mun och är förvirrad i
uppgifterna? Enligt min mening den förre; - enligt
hr A:s naturligtvis den senare.
En tredje motsägelse är den förut af mig antydda,
att enligt hvad dokumenterna gifva vid handen, Erik
Andersson är hufvucl-personen vid dödstillfället,
att han namnes först i fullmakten tillsammans med
Joh. Henriksson, att han afsänder kuriren, att
han efterskickat presten och begärt hans intyg;
men att deremot icke han, utan Joh. Henriksson
af sägnen utpekas som banemannen. Jag har i denna
omständighet icke kunnat se annat än ett ytterligare
stöd för min tanke om berättelsen som eri de dunkla
ryktenas skapelse. Hr A. har icke egnat denna punkt
sin uppmärksamhet.
Slutligen kan jag ej heller underlåta att påpeka
följande osannolikhet: om, såsom man måste efter
»den äldre åsigten» antaga, kon. Johan och hans
tjensteandar så utmärkt fintligt uttänkt sin plan,
att de öfverenskommit om budets afsäridande före
konungens död, att de af ren försigtighet icke låtit
Joh. Henriksson under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
