Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
Da Estrid våknet næste morgen, var Bjørg borte.
På bordet lå en lapp: «Takk, Estrid,» det var alt.
Hun krøp til sengs igjen efter å ha tendt op i
ovnen, hun var trett og klokken var ikke mer enn
halv ni, deilig å ligge og samle sig litt før dagen
begynte . . .
Estrid løftet hodet fra puten og lyttet, var det
ikke skritt utenfor døren?
«Det er bare mig, Margrete. Jeg kommer med
hilsen til dig fra Clas Bryn . . .»
Margrete satte sig andpusten ned ved sengen til
Estrid.
«Far hans har tilsagt ham rikstelefon klokken tre
i eftermiddag, han tenkte vel vi måtte sende bud
efter Clas først, helt op på vidda. Så det blir ingen
reise av enda på noen timer, skulde jeg si, og det
var en bok han gjerne vilde vise dig før han drog,
om du hadde tid . . .»
«Ja vel.» Estrid laget sig til å stå op og klæ sig.
Men Margrete rørte sig ikke, hun satt der
sammensunken, mens tåre efter tåre dryppet ned i
fanget.
«Men Margrete, hvad er det i veien? Hvad er
hendt?»
Estrid var forferdet, hun hadde aldri sett Margrete
gråte før, hun var som et traust fjell som ingen ting
kunde sette i bevegelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
