Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
Bjørg blev blek av forferdelse, det bevret om
munnen på henne.
«Og . . . bysten — ?» stammet hun. «Jeg skulde
endelig ha den ferdig! Pokker også!» utbrøt hun
plutselig, og trampet i gulvet.
Clas så på henne, som om han ikke riktig
forstod hvad hun sa.
«Bysten — ? Hvad mener De?»
Så tok han sig i det.
«Javisst, bysten!»
Da han så hvor sønderknust Bjørg var over at
modelleringen så uventet blev avbrutt, føide han til:
«Jeg kommer naturlivis opover igjen såsnart jeg
kan, så De får den ferdig. Går alt som jeg håper
med mor, er jeg her kanskje om en uke,» han prøvde
å smile til henne.
Bjørg blev stående og se ned, det gikk trekninger
over ansiktet hennes, og før Clas visste ordet av
det, tok hun et par skritt mot ham og så fortvilet
på ham.
«Vil De tilgi mig? Jeg som bare tenker på
modelleringen min, når De har fått den sorgen at Deres
mor skal opereres . . .»
Hjertet hamret i brystet på Clas, han hadde den
største lyst av verden til å ta Bjørg i armene sine
og trøste henne.
Bjørg så nedover sig, og blev først nu var at hun
stod i nattdrakt.
Hun drog morgenkjolen sammen rundt livet, sky
og genert med ett, og kom sig mot døren.
I dørkarmen stanset hun.
«Jeg tar vekkerklokken fra kjøkkenet inn til mig
så jeg kan få lage litt frokost til Dem før De drar,»
hvisket hun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
