Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livets korthet - X - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomlöpa alla sitt livs gångna skiften. Men de jäktades själar
äro liksom tvingade under oket, de kunna icke vända sig
om och se tillbaka. Deras liv har alltså runnit bort i djupet,
och liksom det ingenting tjänar till, huru mycket du än gjuter
in, om det icke finns någon botten som tager upp och
bevarar det, så betyder det ingenting, hur lång tid, som
förunnas, om ingenting finns, där den kan förbliva. Genom
gistna och genomborrade själar rinner den igenom.
Ögonblicket är försvinnande kort, till den grad till och med, att
det för några synes vara utan existens, det befinner sig
ständigt i loppet, det flyter fram som den nedstörtande
vattendroppen: dess tillvaro är slut, förrän det kommit, och
det låter lika litet hejda sig som världsbyggnaden, som
stjärnorna, vilkas evigt oavbrutna rörelse aldrig låter den stanna
på samma punkt. Allenast detta korta ögonblick är det
alltså, som det jäktande livets människor kunna kalla sitt.
Och det är ju i sig självt så snabbt förflytande, att det icke
kan gripas. För övrigt få de ju icke ens njuta utav
ögonblicket, upptagna som de äro av allt möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
