Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 63 —
lägga dig om det ädlaste liv, icke det som är rikast på
sinnes-lust; nöjet skall vara den goda viljeriktningens, icke vägvisare,
utan följeslagare. Naturen skall vara vägvisaren; på henne har
förnuftet sina blickar fästa, henne rådfrågar det.
Ett lyckligt liv är följaktligen detsamma som ett
natur-enligt liv. Vad detta innebär, skall jag nu visa. Om vi med
omsorg och utan bävan vårda de kroppsliga förmånerna och
naturens gåvor såsom ett tillfälligt, för den korta
levnadsdagen oss givet lån, om vi icke underkasta oss någon
träl-dom under den och över huvud taget icke låta någon
främmande makt behärska oss; om de kroppsliga
njutningarna och de förmåner, den timliga tillvaron kan tillföra oss,
av oss betraktas på samma sätt, som man i fält betraktar
hjälptrupper och lätt beväpnade skaror -— dessas uppgift är
ju att tjäna, icke att kommendera — då först kunna dessa
yttre ting lända vår ande till båtnad. En man vare
obe-sticklig för yttre makter och oövervinnelig, han lite endast
på sig själv, han vare alltid vid gott mod, beredd på allt,
på döden såväl som på livet, han vare en levnadskonstnär,
vars mod skall vara förenat med vetande om livet, och
vars vetande skall praktiskt omsättas i mod; fasta vare
hans fattade beslut, utan några raderingar i protokollen!
Det förstås av sig självt, även om jag icke uttryckligen
tilllägger det, att en sådan man kommer att leva ett
regelbundet och ordnat liv, och att han i allt vad han uträttar
kommer att ådagalägga en med mildhet parad högsinthet.
Må förnuftet gärna hämta sina utgångspunkter från sinnenas
förnimmelser och vittnesbörd — det har ju ingen annan väg
att begynna sin strävan på eller att taga sin ansats ifrån,
när det vill nå sanningen — men det får icke glömma att
återvända till sig själv. Även naturen, som omfattar allt,
Gud, som styr all världen, verkar ju för visso utåt,
men återvänder likväl från alla yttre fenomen inåt i sig
själv. Sammalunda skall vår ande gå tillväga: då den på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
