Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - IX - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 65 —
är oss kär, icke emedan den bereder oss behag, men om
den är oss kär, bereder den oss också behag. Det högsta goda
består i det ädla sinnets eget medvetande och i dess natur.
När ett sådant sinne har nått sin fulländning och inneslutit
sig inom sina gränser, då är det högsta godas mål fyllt och
själens åstundan mättad, ty ingenting finns utanför det hela,
liksom ingenting kan nå bortom sitt eget slut. Du har
därför icke senterat, vad det gäller, när du frågar, vad det
är, för vars skull jag strävar efter dygden; du frågar
nämligen efter något, som skulle vara högre än det högsta. Du
frågar, vad jag vill vinna genom dygden. Det är dygden
själv, jag vill vinna. Hon kan nämligen icke bjuda mig något
bättre, hon är sin egen lön. Tycker du, att detta är för
litet? Då jag säger dig: det högsta goda är en oböjlig
andes fasthet, förutseende vishet, upphöjdhet, sundhet, frihet,
harmoni och skönhet; begär du då något ännu större, till
vilket det nämnda skall kunna leda? Hur kan du för mig
nämna vällustens namn? Vad jag söker, är människans
lycka, icke bukens, ty skola vi tala om dess njutningar, så
äro boskapen och vilddjuren lyckligare än vi: de hava
rymligare bukar.
X.
“Du låtsar dig ej förstå", invänder nu motståndaren,
“vad jag menar: jag förklarar ju, att ingen kan leva ett
angenämt liv utan att på samma gång leva ett ädelt lif, och
detta kan icke tillämpas på de oskäliga djuren eller på de
människor som mäta sin lycka med magens mått. Tydligt
och öppet betygar jag, giv akt på det, att det liv, som jag
nu kallar angenämt, icke kan falla på någons lott annat än
i förening med dygden." Men vem vet icke, att just de
dåraktigaste människorna äro som mest i besittning av edra
njutningar, och att brottsligheten och flärden äga överflöd
på detta livets behag, och att själva det andliga livet
bere-5. — Seneca.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
