Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 70 —
det sistnämnda, om man icke är närmare invigd i den
epi-kureiska filosofien? Själva hennes yttre framträdande ger
anledning till det gängse pratet och lockar till en falsk
förhoppning. Det är, som om en verkligt manlig man ginge
iklädd kvinnokläder: hans heder är oförkränkt, hans
mandom är i behåll, hans kropp är icke prisgiven åt någon
skam, men han bär den snöpte och illa beryktade
Kybele-prästens puka i handen1.
Må man alltså välja ett hedersamt namn och en rubrik,
som i sig själv rycker upp sinnet. Den nuvarande har
lastbarheten uppfunnit. Den, som söker dygdens väg, visar
därigenom ett prov på ädelt gry, men den, som vandrar
nöjeslivets vägar, synes kraftlös, bruten och urartad från
sin manlighet, och han slutar i skam, därest icke någon
får visa honom åtskillnaden mellan njutningarna, så att han
vet vilka av dem, som begränsas av det naturliga behovet,
och vilka som bära utför och sakna begränsning samt bli
desto mer omättliga, ju mer de tillfredsställas. Låt blott
dygden taga ledningen, då är vandringen säker. Och
njutningen är farlig i sitt övermått, men när det gäller dygden
behöver man icke befara, att något blir för mycket, ty hon
har sitt rätta mått i sig sjålv; det som nedtynges av sin
egen massa är intet gott. Och vad bättre kan väl bjudas
varelser som fått en förnuftig natur än just förnuftet?
Och om denna förening behagar eder, om det behagar
eder att gå till lyckans mål med ett sådant följe, så må
åtminstone dygden gå före och njutningen följa efter; må
hon följa kroppen, liksom den tomma skuggan. Men att
överlämna dygden, denna höga härskarinna, såsom en tjänarinna
åt njutningen, det är något som endast kan vara tänkbart för
den, som saknar all förmåga att fatta någon ädel och stor idé.
1 Kybele, en i Mindre Asien dyrkad kvinnlig gudomlighet, började
dyrkas i Rom redan c:a 2G0 år f. Kr. Hennes präster voro snöpta och
hennes gudstjänst ägde rum under larmande ceremonier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
