Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valda stycken ur boken Om själens ro - Om självkännedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 97 —
har trofasta hjärtan, åt vilka du med trygghet kan anförtro
varje hemlighet, vilkas vetskap om dina förhållanden du
mindre behöver frukta än din egen, vilkas samtal kan
lindra dina bekymmer, vilkas uttalande kan hjälpa dig att
fatta ett beslut, vilkas munterhet kan skingra molnen i ditt
sinne, vilkas blotta åsyn är dig en glädje! Vi skola vid
valet av förtrogna tillse, att de vi välja äro så vitt möjligt
fria från beroendet av begären. Ty lasterna äro smittosamma
och övergå lätt från den ene till den andre vid nära
beröring. Liksom vid en farsot det är av vikt att akta sig
för att sitta intill någon, som är angripen av sjukdomen,
emedan vi annars utsätta oss för faran — man kan ju bli
smittad redan genom andedräkten — så är det lika viktigt
att vid valet av umgänge lägga sig vinn om att välja så
obesmittade själar som möjligt: det är början till sjukdomen
att föra det friska i beröring med det som är sjukt. Du
skall nu icke tro, att jag råder dig att icke umgås med
eller söka anslutning till någon annan än den vise. Var
skall man finna en sådan, som alla sekler väntat på! När
du icke kan få ofördärvade idealmänniskor, så sök dock dem
som äro minst fördärvade. Du skulle knappast ha tillfälle
att göra ett lyckligare val, även om du hade att uppsöka
de goda bland Platons och Xenofons och hela den
sokratiska lärjungeskarans samtida, eller om du finge välja ur Catos
tid, vilken väl frambragte många som voro värdiga att
tillhöra hans tidevarv, men även många som voro sämre än
någon annan tid alstrat och de största förbrytelsers
anstiftare;1 det behövdes nämligen bägge slagen för att en
personlighet som Cato skulle kunna förstås: han behövde de
ädla karaktärerna för att vinna det erkännande, han vann,
och de onda för att bruka sin karaktärs styrka emot.
1 Härmed syftar förf, utan tvivel på Catilina och hans
medsam-mansvurne. Dessas dödsdom föranleddes närmast genom ett kraftigt
anförande av Cato d. y. i senaten (år 63 f. Kr.)
7. — Seneca.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
