- Project Runeberg -  Om livets korthet /
102

(1918) [MARC] Author: Seneca Translator: Johan Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valda stycken ur Senecas brev till Lucilius - Om askes i det yttre levnadssättet - Ensamhetens förmån, umgängets faror

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 102 —

åt än andra människor, och det, vari vi så ville utmärka
oss, kunde lätt göra oss löjliga eller förhatliga i stället. Vår
grundsats är att föra ett naturenligt liv. Men att plåga sin
kropp, att försmå vanlig yttre anständighet, att leva i smuts
och intaga icke blott otillräcklig, utan till och med vämjelig
och avskyvärd föda, det är naturvidrigt. Filosofien fordrar
självbehärskning, men icke självplågeri.

Ensamhetens förmån, umgängets faror.

Du frågar mig, vad du mest bör taga dig i akt för.
Jag svarar: för beröring med många människor. Du kan
icke tryggt umgås med en stor mängd. Jag för min del
bekänner mina brister: jag kommer aldrig tillbaka hem från
samvaro med mycket folk, utan att i moraliskt avseende ha
blivit sämre. Vad Jag till en del hade kuvat, blir åter
upprört, vad jag hade lyckats undgå, kommer åter igen.
Det är med oss, moralens konvalescenter, som med vissa
kroppsligen sjuka, som ha blivit så mottagliga för luftens
påverkan, att de icke kunna komma utomhus, utan att det
skadar dem. Umgänget med många människor länder oss
icke till godo. Var och en har ett fel att lära oss,
somliga äro till och med synnerligen påträngande i sina dåliga
lärdomar, andra smitta oss med sitt eget fel, utan att vi
märka det. Ju större hop, desto större fara. Men
ingenting är för vårt sinne skadligare än att sitta och se på något
skådespel, ty där smyga sig lasterna på oss under ett
oskyldigt nöjes mask. Skulle man tro det? Jag kommer hem
ärelystnare, flärdfullare, ja till och med grymmare och
omänskligare, om och när jag suttit med en människomassa. Jag
kom av en händelse att gå till middagsteatern. Jag väntade
mig ett kvickt spel och något muntert, som kunde göra
sinnet lättare, framför allt väntade jag ej att få se blod
flyta. Jag fann raka motsatsen. Andra fäktningar äro rena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livkort/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free