- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
104

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ha alltid sin frälsning såsom huvudsyfte i allt. Hur än
livet gestaltar sig och av omständigheternas makt f
örskju-tes än åt ett håll, än åt ett annat, så får centrum dock
aldrig rubbas. Och centrum är själens vila i Gud. Intet
får rubba förhållandet mellan Frälsaren och själen. Intet,
vad det än månde vara. De låta icke tubba eller locka sig
bort från Jesus. Han är alltid den förste och ”vännen
framför andra vänner”. De ha fått upp sina ögon så pass
att de alltid se klart i tron hans härlighet och löftenas
rikedom. Detta gör att de alltid äro oförstådda i världen,
egendomliga, fanatiska dårar. Detta är likväl det rätta
förståndet; det är oljan i liknelsens käril.

Mycken synd kan det finnas även i deras liv och
mycken skröplighet kan låda vid dem. Men de äro vakna över
allt och leva i daglig syndabekännelse och bättring. De
hållas även härigenom nere i den sanna ödmjukheten som
i allt fruktar för sig själv men har desto större
frimodighet och glädje i Gud genom den förlossning han berett i
Kristus Jesus.

De väntade oavlåtligt brudgummens ankomst. Men det
dröjde. De blevo sömniga. Det blev så mörkt och
världsligt i världen. Det andliga bleknade mer och mer och
miste sin tilldragande kraft. De som ännu höllo fast
därvid på gammalt vis och ej sänkte dess värde, blevo alltmer
oförstådda och fåtaliga. Allt disponerade för andlig
slöhet. Väktarna som skulle hålla vakt, tystnade. Då
somnade även de förståndiga. Men deras andliga affärer
voro i ordning. De hade det gott med sin Gud.
Tillför-selkanalema för tron och kärleken voro öppna. Ingen
synd hade fått slamma igen dem. Ty ingen synd fick bli
gammal eller mäktig hos dem. Den hade rensats ut genom
bekännelse och förlåtelse.

Och så somnade de. —

Men de oförståndiga hade varit slarviga och säkra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free