Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lydnad för Gud utmärker påsktextens kvinnor.
Dessa kvinnor voro skrifttrogna, så långt deras heliga
skrifter sträckte sig. Till denna hörde sabbatsbudet.
Öch ”på sabbaten voro de stilla efter lagens bud”. Luk.
23 : 56.
Vi se härav, att ingenting, icke ens den allra största
angelägenhet eller den djupaste sorg fick inkräkta på
Herrens ord och befallning. Vilken lärdom ger icke detta
oss, slappa tiders bam. Herrens ords fasta linjer
genombrytas både här och där. Och därför blir det heller inga
fasta linjer eller någon stadga i det andliga livet. Nästan
var som helst ute på Ordets linjer ser man kristna och
s. k. kristna stå och tumma och töja och ”tolka” Herrens
ord, så att de skola omsluta vederbörandes meningar.
Men detta är en väg, som utesluter uppenbarelser från
den uppståndne. Till sådana har uppenbarelsens änglar
inga ärenden. —
Men Mariomas sabbatsfiming i tro och lydnad fick
sin rika belöning. Och nu, nu glöda solens härolder i öster
och förkunna den nya dagen, ny i mer än ett avseende.
Kvinnornas ögon äro troget vända däråt i stilla bidan.
Deras fötter äro redo. Likaså de dyrbara kryddorna.
Och så ses i halvdunklet dessa gestalter med bevingade
steg styra mot Nasaréens grav. —
n.
Bekymret för stenens bortvältrande.
Det är en på samma gång både ljuvlig och tung
vandring. Tron, som annars uppehåller i det längsta, hade,
svag och slagen, vikit från sin post. Men likaväl gå
kvinnorna bara framåt. De ha stora bekymmer, det är sant.
Sorgen är djup. Ingen tro, intet hopp. Den döde vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
