Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på en inre olydnad, en trotsighet mot Gud, om någon icke
tror. Man har härdat sitt hjärta mot sanningen —
ingenting mindre. Och det är ju förfärligt, att även Jesu
lärjungar kunna bli hårdhjärtade emot sanningen. Det är ju
då ej underligt att de få allvarliga förebråelser.
De hade bort kunna tro. Deras närmaste hade ju burit
dem det stora budskapet, och det upprepade gånger.
Ja, så tycka vi. Men hur är det med oss? Det är ju
sant, att de hade även bort kunna erinra sig Mästarens
tal före långfredagen, då han tydligt sagt dem, att han
skulle uppstå på tredje dagen. Ja. Men vi då? Ha inte
vi ännu mycket flera vittnesbörd att hålla oss till än
lärjungarna då? Vi ha ju inte bara Moses och profeterna
och psalmerna samt en hel här av vittnen under nära två
årtusenden. Vi ha ju även evangelister och apostlar,
inspirerade av sanningens Ande. Men hur taga vi i
allmänhet emot dessa vittnesbörd? Äro vi icke ofta, sorgligt
ofta, hårdhjärtade, så att dessa vittnesbörd lämna oss
oberörda? Dock, Gud vare lov för var gång hjärtat ger
med sig, blir mjukt och brinnande vid uppståndelse —
evangeliets eld. Men de allra flesta bland vårt så kallade
kristna folk äro ju så hårdhjärtade, att de icke alls någon
gång beröras av vare sig långfredags- eller
påskbudskapet. O, det är förskräckligt.
n.
Utkorelsen och kallelsen stå dock fast.
Hade Mästaren då tagit fel på lärjungarna? Visste
han ej, när han kallade och utkorade dem till apostlar,
deras anlag för hjärtehårdhet och otro? Jo, han visste
det. Men han höll ej tillbaka i alla fall sin nåd och
oändliga utkorelsekärlek. Han gav med fulla händer åt dessa
”ovärdiga”. Dock därigenom gjorde han dem värdiga,
och sådana som han ville ha dem. Och det var hans enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
